Hurtbullefamiljen del 4 – att ta sig tillbaka

Jag hade en rätt tråkig graviditet förra gången (denna gång med men det fokuserar vi inte på nu) och de sista månaderna låg jag mest på soffan hela tiden för jag hade ont. Att vara stilla så mycket och att inte kunna göra något åt det var hemskt, jag kände hur kroppen bröts ner. Jag svullnade och blev rundare men musklerna blev mindre och mindre.

Den första tiden efter förlossningen tyckte jag var jättejobbig och kroppen var verkligen hemsk. Jag vet inte vad jag hade väntat mig men jag verkar ha trott att de skulle bli som vanligt bara barnet kommit. Det som besvärade mig mest var inte fettvalkar, massa kilos övervikt eller hängmagen, nej det var att jag kände att jag inte alls hade koll på mina muskler. Att känna min kropp och kunna kontrollera den är viktigt för mig. Jag är lite av en heffaklump, inte smal och fit på något vis men kroppskontrollen är bra däremot. Efter förlossningen var allt borta vilket tog mig hårt.

Jag började promenera ganska så snart efter förlossningen då vår son verkligen gillade det, till och med behövde det. Promenaderna väckte min kropp försiktigt till liv. Boken ”Träning för nyblivna mammor” av Olga Rönnberg införskaffades och med hjälp av övningarna i den började jag lära känna min kropp på nytt och få kontakt och kontroll över de muskler som efter förlossningen verkade ha lagt av.

Jag rekommenderar verkligen boken då jag tycker att det är ett väldigt vettigt upplägg i den. Första fokus är att få kontakt med musklerna som blivit lidande av graviditet och förlossning, sen kan man köra på och bygga på. När jag började känna igen mig själv igen vågade jag plocka fram cykelutrustning och löparskorna. Det var underbart att träna igen men det var lite sorgligt och läskigt då formen verkligen var i bott. Jag blev först väldigt ledsen men försökte ganska snart vända på det. Jag är på botten och detta är min chans att få börja om från början, att se förändring, utveckling, följa hur konditionen förbättras, se kroppen bli starkare och snabbare och se kilona försvinna. Och visst fick jag se förändring, för i början är ju framstegen stora, de var härligt, underbart peppande och skönt med ett eget litet projekt som inte bara handlade om det nya livet som mamma. Träningen gav mig egentid några tillfällen i veckan och en stund där jag såg till att prioritera mig själv vilket är lätt att glömma hur viktigt det är.

Just när träningen hade börjat rulla på fint blev jag sjuk och var sjuk i över en månad. Jag kom inte igång ordentligt igen innan jag fick ont i fogarna – jag var gravid igen. Nu ligger jag på soffan, förflyttar mig med hjälp av kryckor men kan tack och lov cykla lugnt i alla fall. Kroppen bryts ner men jag har en bra plan över hur jag ska ta mig tillbaka även denna gång. Det är jobbigt att ligga här men det finns så mycket härligt att drömma om att göra i framtiden.