Vem sjutton är jag egentligen???
Den här kvällen blev inte alls som jag tänkt mig. Jag hade någon fantasi om att jag skulle sitta och småprata med min man i soffan men när jag surfade in på platsbanken såg jag ett arbete jag ville söka och plötsligt satt jag och skrev personligt brev istället.
Man skulle väl kunna beskriva det som att jag lyxssurfar på platsbanken, det var så jag hittade det arbete jag har idag. Egentligen skulle jag inte börjat arbete då i november men det arbetet verkade så roligt så jag kunde inte låta bli att söka och plötsligt var jobbet mitt. Sedan dess har jag kollat av platsbanken regelbundet men det har inte direkt varit något som lockat. Alla roliga och intressanta tjänster har varit på 100% vilket inte lockar mig. Nu har jag på mindre än en vecka hittat två tjänster att söka med rimlig omfattning och det känns superkul. Hittar jag ett jobb och får det är det toppen men det är inte hela världen om jag inte får något än på ett tag.
Det är konstigt det där med att skriva personligt brev. Jag är inte särskilt bra på det, det blir så uppstyltat och jag tycker inte det ger en bra bild av mig. Jag är glad att man inte får jobb genom brevet utan efter intervjuer. Men hur beskriver man sig själv egentligen? I text får det ju inte bli för långrandigt, då orkar ju inte någon läsa. Jag kanske få möjlighet att träna genom att söka många jobb… Håll tummarna för mig är ni snälla.
Håller tummarna hårt <3
Håller stortårna med, för säkerhets skull…
Tack snälla!
Jag som älskar att läsa din blogg håller tummarna! Har nu last din blogg ända sedan min 2-åriga son var någon månad gammal och jag av någon anledning googlade missnöjt barn som inte kunde sitta still och hittade något inlägg om hur din F var. Läste också ett inlägg om när du åkte tåg med honom som nybliven 2-åring och han helt plötsligt kunde sitta still och vara nöjd längre stunder. Trodde aldrig det skulle inträffa för oss men vår lilla kille som blev 2 år i sommar är så otroligt mkt lugnare nu. Allt känns (iaf emellanåt) så otroligt mkt mindre småbarnskaos-aktigt. Nu har jag börjat längta efter en till bebis 🙂
Hursomhelst, har ett önskeinlägg, kan du inte skriva ett inläg om Karlstad? Hur ni trivs, varför, hur det är att bo där med barn osv? Jag och min sambo bor i Stockholm men vill troligen lämna stan för en småstad och Karlstad ligger högt upp på listan (min sambo är från en mindre ort i Värmland). Är du uppvuxen i Karlstad? Har du alltid bott där? Osv 🙂
Tack Åsa för dina rader. De värmen och jag tror att det är det här som betyder allra mest för mig, när någon känner igen sig i något eller att man kan förmedla någon slags lugn eller hopp. Vilken rolig idé om inlägg, det ska jag verkligen ta mig en funderare på. Hoppas att det blir en bebis framöver. Syskonskapets magi måste jag säga är det mest spännande jag upplevt som förälder. Kram