Vår tjejresa till London

I all röra av resor, sjukdom och massa annat har jag ju glömt att berätta mer om vår resa till London, den vi åkte på i september, jag, Aja, Sarianne och Jenny.

Vi var i London torsdag till söndag och där provade vi Londonlivet av ett lite lyxigare slag. På torsdagen när vi kom bjöds på bubbel och tilltugg, efter att landat i vårt hem för helgen gav vi oss ut på en typisk Londonpub med utsikt över Themsen, den hette The Swan och svanar såg vi minsann simma förbi. Kvällen var varm, som en riktigt varm sommarkväll och vi fyra liksom smälte samman. det är svårt att förklara det men jag tror att den kvällen blev vi verkligen ett VI, fyra vänner som hör samman med osynliga men starka band. Resten av helgen stärktes dessa band ytterligare. Jag har sagt till alla som frågat hur resan var att ”den var bättra än man kunnat drömma om, allt jag önskat och nästan magisk”. Det magisk utgörs nog av just den där vänskapen, det är ingen självklarhet att tycka om varandra på det viset och kunna fungera så bra tillsammans i gråt, skratt, vardag och fest.

Torsdagen innebar även en spännande ritual, popcornprovning. Vi bestämde att det bästa är popcorn med salt. Enbart sötade popcorn låter vi få vara en grej för engelsmännen, det fanns massa smaker, allt för många innehållande socker.

På fredag morgon bar det av till centrala London och shopping. Jag var mest intresserad av att umgås och köpte bara lite småsaker. Det var en speciell känsla att vandra på gatorna som en gång var ett så kallat hemma, känslosamt med. Jag är glad att jag delade upplevelsen med tre personer jag visste skulle vara ett fantastiskt stöd om känslorna skenade iväg. Nu blev det inte så, vi hade bara helt underbart trevligt, åt ekologisklunch på en toppenfin restaurang, promenerade omkring på för mig välkända gator och njöt av sällskap och omgivningar. När benen var trötta satte vi oss på en rekommenderad bar och njöt av att bara vara.

Fredag kväll levde vi det äkta Londonlivet och gick till puben för att äta fish n´chips, kolla fotboll, eller kanske snarare kolla folk som kollade fotboll och prata prata prata, hjälp vad vi pratade denna resa, långt in på nätterna.

Lördagen var minst sagt en spännande dag. Vi rockade loss på en stor Tesco, kände oss som vilken Londonbo som helst för att sedan bege oss hem för lunch och ombyte. Vi satte på oss klänning, skålade och sedan bar det ut på suprise. Vi lämnade staden, swishade förbi hemma hos gamla Bettan, drottningen och såg den vackra gröna landsbygden. En sak är lätt att glömma med England om man bara håller sig inne i centrala London, det är hur otroligt väcker det är på landet.

Skål!!! I klänningar från Klingel, redo att inta afternoon tea

Vi anlände till en fantastisk byggnad med vacker trädgård, Oakley Cort. Här visades vi in i det maffiga huset och in till ett vacker ljust rum där det serverades typiskt traditionellt Afternoon tea. jippi vad glad jag blev. Afternoon tea kan vara en av mina favoritmåltider. Att få njuta av detta med tre vänner, på en plats som var perfekt för det var bara mer än man kan drömma om. När vi avnjutit vår måltid gav vi oss ut i omgivningarna för promenad och mys innan vår chaufför hämtade upp oss.

Kvällen på lördagen var så klockren, vi fick veta att vi skulle få se senaste Bridget Jonesfilmen denna premiärhelg. Det kunde väl ändå inte vara mer passande. I några dagar var det som att vi fyra var lite av bridget jones, men bara i hennes lyxigaste stunder, dock hade vi dela med oss till varandra av mindre lyxigare stunder i livet och det är ju faktiskt sådant som gör vänskapsband ännu starkare. Filmen var okej, men att gå på bio med fyra tjejkompisar i London och se en Londonfilm på premiärhelgen, det var en upplevelse som gav mig pirr i magen.

När vi åkte hem på söndag morgon bar vi med oss massa nya minnen och upplevelser, framförallt hade vår vänskap blivit starkare och det är något jag värderar högre än det mesta.