Vad som egentligen hände när jag började äta socker igen
Efter att ha levt utan tillsatt socker i nästan 7 veckor började jag äta sötsaker igen. Jag hade passerat alla stadier i sockerrensningen, den målmedvetna första dagen, de huvudvärks- sug- och trötthetsfyllda kommande 3-4 dagarna och de pigga dagarna som följde efter det. Kroppen hade hunnit bli bra rensad rent kemiskt men sockerätandebeteendet hade också försvunnit. Jag hade landat i stadiet där det naturliga var att inte äta socker. Jag kände det inte som att jag avstod från något längre. När jag äntligen kom dit fick jag idén att börja äta socker igen.
Man har ju hört om att det inte ska vara det minsta gott med söta saker efter ett uppehåll, likaså ska man inte klara av att äta mycket sött. Under mitt sockeruppehåll har jag inte ätit saker sötade med sötningsmedel heller, det försöker jag alltid hålla mig ifrån. Jag hade såklart inte ätit saker sötade med socker, varit noga att kolla sockerinnehåll på produkter jag köpte och höll nere intaget av kolhydraterna över lag.
Vad hände när jag började äta socker igen? Vet ni, det var gott, det smakade inte alls så illa som folk sagt att det skulle göra. Jag kunde äta ganska mycket på en gång utan att må dåligt. Min kropp verkade sukta efter mer. ”Fem bitar är nog, sedan är jag nöjd”, det funkade inte så för mig. Kroppen ville ha blodsockerkickar och smakupplevelser.
Det var gott med glass, godis och kakor men inte så gott som ett WOW!!! Kickarna av energi var inte heller något WOW!!! De höll i ganska kort och sedan blev jag trött. Jag kände mig inte direkt lycklig heller, mest bara otillfredsställd. Smakupplevelsen uteblev. Jag bestämde mig för att är det inte bättre än såhär så kan jag vara utan och efter ett par veckor slutade jag igen.
Nu har jag varit sockerfri en vecka, det känns enkelt och rätt. Jag behöver inte fundera på vilket sött jag ska prioritera eftersom man ju inte kan unna sig allt. Det är lättare att bara tacka nej hela tiden. Att sluta med sockret var enkelt denna gång, dag ett var jag peppad och sedan laddade jag för att klara de jobbiga dagarna då suget sätter in. De där dagarna kom aldrig, jag var direkt på den platsen jag befann mig innan jag började äta socker igen. Det är jag tacksam för. Hur lång tid det tar innan jag äter något sött igen vet jag inte men jag vet ännu mer nu än innan att det förmodligen inte är värt att ta den där kakan, godiset eller läsken.