Två och ett halvt år, ett helt liv

Idag är det två och ett halvt år sedan lilla F föddes. Det är två och ett halvt år sedan vi blev föräldrar. Det är svårt att förstå att vi haft ett liv innan, att han inte alltid funnits hos oss. Han har i alla fall alltid haft oss. Vi har funnits med honom hela hans liv, stått vid hans sida, ibland i glädje, ibland i mindre roliga stunder. Jag uttrycker ofta att det är en sån tur att ha fått två barn, det är ingen självklarhet. Det var först idag jag kom på att våra barn har haft turen att ha två föräldrar. Med det menar jag inte på något vis att det är fel på att vissa barn växer upp med en förälder, andra vårdnadshavare mm eller att de barnen skulle ha det sämre. Jag tänker snarare på barn som drabbas av det hemskaste de kan tänka sig. Mer behöver jag nog inte skriva.

Jag älskar vår lilla kille som börjar bli så stor. Jag älskar honom på ett sätt som är svårt att beskriva. Det är en invecklad och överväldigande kärlek, inte bara byggd av medgång och skratt. Det är alltid lätt att älska honom men inte alltid lätt att vara den som älskar honom. Alla barn är inte lätta att ha att göra med jämt, nästan inga skulle jag gissa. Ibland prövas vi som föräldrar, ibland flyter det bara på, men kärleken finns alltid där.

Jag är så tacksam för att det var just han som kom till oss, den vackraste, roligaste och klokaste lilla killen jag vet.
Trevlig helg!