Tjejhelg i Stockholm
Sen jag blev mamma har jag börjat uppskatta vissa saker väldigt mycket. Sånt som tidigare kändes som självklarheter uppfattas som lyx och det som tidigare var små utflykter blir plötsligt stora äventyr. Att få ha tid för sig själv och bara göra det jag vill känns som det absolut största som kan hända, men jag har otroligt svårt att släppa alla måsten när jag väl är ensam hemma. Mycket medveten om hur ”fast” jag var med Filuren första månaderna inser jag att det snart är som så att jag kommer bli väldigt begränsad i det som kallas egentid snart igen eftersom det inte dröjer innan lillasyskonet kommer.
Med detta i åtanke tog det inte lång tid för mig att bestämma att jag skulle åka till Stockholm och vara med på helgens träff med ”aprilmammorna”. Aprilmammorna är ett gäng tjejer som följts åt sedan sommaren 2012 då vi fick veta att vi skulle bli föräldrar till barn som beräknades födas i april 2013. Mer om denna grupp kan man läsa här. Även om jag visste att en resa skulle kosta på väldigt mycket för min kropp med tanke på det fysiska skicka som den är visste jag att det skulle vara värt att åka iväg, många gånger om.
Lördag morgon började redan vid sextiden då Filuren vaknade och babblade och ropade på mamma, pappa, och baba (mormor/farmor). Som om han visst hur mycket jag behövde lite extra närhet innan resan var han ett ovanligt gosigt barn och satt i mitt knä flera minuter medan jag läste en bok för honom. Efter det laddade jag med en riktig dunderfrukost innan det var dags att åka till tåget. Den känslan av föväntan som jag hade när jag klev (kryckade) på tåget och satt mig på min plats var helt underbar. Solen sken, tåget rullade iväg och jag skulle få bry mig om mig själv och slappna av i över ett dygn, ha kul, skratta och prata massor.
Uppladdning inför en underbar helg
I Kristinehamn klev en av de andra aprilmammorna på och i Hallsberg en tredje. Vi satt i vår vagn och babblade och njöt och kände väl förmodligen alla tre hur himla enkelt det är att umgås med varandra. Vi har delat så mycket och vi alla var nog extra uppsluppna just för att det vår tid, som vuxna utan att behöva passa på ett barn. Jag fick ett mms från min man där en leende Filur lekte i vattnet på en parklek och jag slappnade av ännu mer. Jag vet att Filuren har det bra med sin pappa, men att få se ett bildbevis skadar ju knappast. Tågresan till Stockholm gick väldigt fort, det kändes som en kvart ungefär.
När vi klev av tåget var det i ett Sverige där sommaren kommit tillbaka efter att ha lyst med sin frånvaro allt för länge. Det märktes så väl på stämningen, det känns i luften när solen och värmen återvänder efter kyla. Människor, blir gladare men ändå lugnare och man kan känna av en viss förväntan som liksom fyller gator och torg. Vi checkade in på hotellet där två andra aprilmammor redan var på plats och sedan gick vi för att luncha och kolla runt lite i affärer. Jag hade nog inte tänkt att köpa något men kom ändå tillbaka till hotellet med en klänning som kanske inte riktigt var vad jag brukar köpa och som antingen kommer bli älskad eller bortglömd. Det var länge sedan jag köpte en klänning som går ända ner till anklarna men jag gillar längden och färgen på den. Bumlingmagen fick dessutom plats i den även om det inte var en mammaklänning. Det lite slinkiga materialet är underbart och en varm dag som gårdagen är det klocktrent då klänningen är sval.
Tillbaka på hotellet ägnade jag mig åt att njuta av tystnaden på mitt rum, MITT RUM. Jag vet inte när jag bodde på ett hotellrum i enkelrum senast men det var längesedan. Jag rörde mig i slowmotion och det berodde inte enbart på att jag redan då hade en kropp där fogarna värkte enormt. Jag passade helt enkelt på att för en gångs skull kunna göra saker i min egen takt. Jag tog en lång dusch, utan att någon kom intraskande och plaskade i vattnet på golvet, drog iväg med handduken eller kläderna eller smällde i toalocket. Jag klädde på mig, sminkade mig, fixade håret och bara njöt av tystnaden och stillheten innan jag åkte upp till ett annat rum där det var en aning livligare. Släpp in 10 aprilmammor på ett hotellrum när de inte träffats på ett tag så får ni uppleva stim, stoj, skratt, och väldigt mycket babbel. Själv blev jag serverad blandad frukt av de godaste sorterna och perfekt dryck utan alkohol, tala om att man har fina vänner!
Min egen säng och min förtäring
Jag tror att vi hade kunnat sitta på det där rummet och prata hela natten men det hade nog inte varit så uppskattat av övriga gäster på hotellet. Vi gav oss därför iväg 550 meter (hmmmm, foglossningstanten på kryckor är helt säker på att det var minst 900 meter) till en asiatisk restaurang och åt en fantastisk buffé som innehöll mängder av varma rätter, sushi samt efterrätt och frukt. Min favorit var helt klart det ångkokta brödet, inte att äta alltså utan att med skräckblandad förtjusning titta på. Jag är otroligt tacksam att jag just igår kväll hade ett illamående som inte var värre än att jag kunde äta mat och åt gjorde jag minsann, i massor.
Matfrosseri
Efter all mat och prat bar det vidare mot Hotell Nobis och drinkar i loungen. Vi serverades härligt lyxiga drinkar med spännande smaker och utseenden vilket även gällde de alkoholfria alternativen. Nu började det bli riktigt uppsluppen stämning med massa fotograferande av takkronor, drinkar, varandra och sig själva. Aprilbebisgruppen på facebook blev bombarderad med bilder och instagramflödet likaså. Själv försökte jag få vettiga bilder på mig och bumligmagen men jag fick inte till det.
Taklampa, drinkar och selfie med nya klänningen, precis som det ska vara
Tyvärr gick timmarna alldeles för fort denna dag. Snart var det midnatt och likt askungen var jag tvungen att ta mig hem, eller snarare till hotellrummet innan midnatt för att inte risker att förtrollningen bröts, eller att orken helt enkelt skulle ta slut. Jag var alldeles för uppfylld av glädjeruset efter dagen för att bry mig om hur ont jag hade i kroppen vilket innebar att jag lyckades somna av utmattningen runt klockan ett och för första gången på väldigt länge låg jag inte vaken av smärta nästan hela natten.
Med en känsla av bakfylla vaknade jag klockan sju på morgonen, det enda som egentligen skilde var att smaken i munnen inte var riktigt så illa. Som tur var gick känslan snart över. Jag bara låg i sängen och njöt av att inte behöva göra något som jag inte ville. Sen utövade jag den där magiska duschritualen, att bara låta vattnet rinna utan att försöka hålla kolla på en liten vilding samtidigt. Efter att ha gjort det jag i vanliga fall gör på en kvart under ett tidsförlopp på en och en halv timma väntade en av helgens höjdpunkter, frukostbuffén. Även nu var illamåendet så pass svagt att jag kunde frossa. Med alla fina aprilmammor som sällskap, den sköna sommarluften på uteserveringen och all god mat var det omöjligt att göra något annat än att njuta. Återigen insåg jag vilken lycka jag har som har dessa (men även alla andra aprilmammorna som inte kunde vara med) i mitt liv.
Efter frukosten kryckade jag till Tegnérlunden tillsamman med Cecilia Pihl för gravidfotografering. Cecilia är nämligen inte bara en genomgo tjej utan också en duktig fotograf. Jag gillar inte att bli fotograferad och känner mig absolut inte bekväm med hur jag ser ut eller att vara med på bild men jag vill så gärna ha några gravidfoton på mig. Eftersom jag inte har nån som helst tanke på att skaffa fler barn är det snart slut på chanser att få sådana foton. Jag har en väldig tur att jag råkar känna en fotograf som jag ändå kan känna mig så bekväm med att jag klarade en fotografering, det känns ovärderligt. Med Cecilias fina sällskap avslutades den underbara helgen i Stockholm för ganska så snart efter fotografringen var det dags att ta tåget hem. På hemväg hade jag fruktansvärt ont och illamåendet gjorde sig påmint igen. Jag gnällde nog en del tyvärr men det är svårt att hålla tillbaka när det känns som fogarna ska spricka upp helt. Strax innan tåget rullade in på stationen i Karlstad kom helgens första spya men den glömde jag snabbt när jag möttes av Filuren och hans pappa på perrongen. Det bästa med en underbar helg borta är att det är lika fantastiskt att komma hem igen!
Tack fina aprilmammor för att ni finns, ni fyller mitt liv med glädje!
Alltid lika härligt att få träffa dig 🙂 Igen, igen!!!! Och så gnällig var du inte 😛 men det märktes att det började bli jobbigt mot slutet av tågresan.
Förhoppningsvis ses vi snart igen