Sanningen bakom bilderna

Jag älskar att fotografera våra dagar, stunder vi vill spara i minnet men självklart är inte alla stunder sådana som fastnar på bild. Just nu har vi två barn som kör slut på oss. En ett och etthalvtåring som vill göra allt själv, som vill ha alla saker för sig själv och håller på att lära sig massor. Hon har alltid varit ganska ettrig, gnällig och skrikig när hon utvecklas och det är inget undantag denna gång. Hon vill vara nära men vill göra själv och oavsett vad man gör är hon missnöjd. Jag älskar henne så innerligt, men just nu har hon nog gnällt sönder mitt huvud. Det är tur att hon under sina glada stunder är så enormt charmig att hon får hjärtat att slå volter.

Hennes storebror kan också göra allt själv. Han deklarerar högljutt att han är stor nu, att han kan göra som han vill men tyvärr har han inget förstånd om vad som är farligt och inte. Liksom sin syster vill han ha ensamrätt om allt och det är ständiga bråk mellan barnen om leksaker och allt annat som kommer i deras väg. Han vill bestämma över lillasyster men hon är ingen man bestämmer över.

Här är det verkligen syskonkärlek på hög nivå som gäller. Ena stunden står de i fönstret och pussar varandra och kiknar av skatt, nästa slåss de och gallskriker. Omgivningen testas, vi vuxna testas av två barn nästan hela tiden, de testar varandra och båda är så otroligt viljestarka. Kanske ser vårt liv rätt härligt ut nom bilderna, det är det också men just nu tufft tufft tufft. Bakom bilderna finns såklart mycket som aldrig syns, inte för att det försöks döljas utan för att det är viktigt för oss att fokusera på det som funkar, annars orkar vi inte.

Jag är helt slut efter en tuff vecka där jag varit mycket ensam med barnen, en vecka som avslutades med tre sömnlösa nätter. Under tre dygn har jag nästan inte sovit alls, hjärnan är sliten, kroppen skriker efter vila och jag vill bara gråta av trötthet. De här veckorna är en del av vårat liv, de återkommer med jämna mellanrum. Jag vill lägga för mycket fokus på veckor utan andrum, utan sömn, utan ork att vara social men det går inte att bortse från att de finns och att de kör mig orkesmässigt i bott.

Imorgon ska jag försöka ta tag i att svara på lite sms och sånt som jag fått senaste dagarna. Det gäller att göra hål på den där trötthetsbubblan och hoppa tillbaka ut i verkligheten, men ikväll ska jag bara få vara trött sliten och less, imorgon är det nya tag som gäller.