På ny mark i hopp om att behålla gammal

Debatten om Skutberget fortgår. Sociala medier möjliggör att sådana här saker kan diskuteras dygnet runt. Själv brukar jag inte ha så mycket ork över att intressera mig för områden som diskuteras särskilt länge. Jag är i ett annat läge nu. Det här ämnet berör mig och och jag tycker att det är väldigt angeläget. På något vis berör det hela paketet av det jag står för både som yrkesperson och privat – hälsan, det hälsofrämjande.

Jag antar att det jag ser på sociala medier är en del av spelet, ett spel jag ännu inte förstår för det är nytt för mig. Jag tycker att det är lite obehagligt med den ibland ganska hårda tonen och de näst intill personangrepp som flimrar förbi i sociala mediaflödet. Kommunpolitikernas favoritkort att dra är just nu ”ni sprider falsk budskap” och så ska det diskuteras kartor som skiljer minimalt i utseende eller procentsatser som diffar. Personligen inser jag att jag är i form att köpa vilket falskt budskap som helst när det inte kommer från politikerna. Att det blivit så grundar sig i att jag känner mig kränkt och överkörd som kommuninvånare. Kommunen har bäddat för min reaktion då de vill ta något kärt ifrån mig. Jag litar inte på deras ord och kanske är en aning mindre kritisk till andras.

Eftersom jag inte förstår spelet, tassar på ny mark, så är det inte helt solklart för mig varför man gör som man gör. Jag tänker att det är enklare för politikerna att få igång en diskussion om detaljer och vem som sagt vad istället för att diskutera det faktum att man vill ta ett av de vackraste och mest lättillgängliga frilufts- och rekreationsområdena i närheten och överlåta de mest attraktiva delarna till en privat aktör som avser att bygga en temapark inom ett annat område för att dra turister. Då spelar inte de små detaljera någon roll, de är inte ens värda att diskutera känner jag.

Det känns mest som att i detta läge försöker politikerna försvara sig, och metoderna blir lite lagom billiga. Man vet säkerligen att detta är något som möter motstånd, frågan är hur säkra de egentligen är på insidan. Med tanke på den hårda debatten de ändå för så har de nog bestämt sig för att slåss. Här kommer ett ord från kuratorn: ibland är det inte värt att slå sig blodig, om man faktiskt inte vet vad man har att kämpa för. Skämt å sido, jag tror att det här kommer få betydligt större proportioner och väcka betydligt mer känslor än man trott. Dom som vill bevara Skutberget vet vad man har idag och vilken värdefull plats det är.