På hal is

Vilken vecka jag haft, det har verkligen gått i ett och mitt i det har jag haft feber till och från. framförallt har det varit en vecka med mycket tankar och känslor. Livet förändras, jag utmanar mig själv och ibland utmanar världen mig. Allt det där är saker som tar energi, visst ger det också ibland men det är nog inte konstigt att jag varit för sliten för att ens sätta på datorn eller skriva ordentligt. Jag saknar att skriva, jag märker det direkt men orken måste ju finnas med.

Vi fick ett väldigt fint avslut på veckan då lillan fick busa med mormor och morfar några timmar och storebror fick vara ensam med sina föräldrar. Va mysigt vi tre hade och vad lugnt det var. Man kan väl beskriva det som så att 95% av allt krångel beror på att två barn driver varandra och sina föräldrar till vansinne. Det är så mycket sådant just nu som tar enormt mycket kraft, med bara det ena barnet var bara 5% krångel kvar, skönt i början men lite trist i längden.

Vi åkte till Mariebergsskogen och tog en sväng på isbanan alla tre. Det var nog inte många minuter vi åkte men det var roligt att testa igen och lilla F var envist sugen på att testa utan att ta stöd, det gick över förväntan. Han är allt en liten äventyrare. Efteråt lekte han i en snöhög i en evighet. Snö är verkligen magiskt och det är så synd at vi inte har någon här. Vi stod och tittade på, busade med honom och fascinerades av hans energi och mod. Han kröp, sprang, hoppade och hasade. Motoriken måste ha utvecklats mycket senaste halvåret och jag upplever honom som väldigt fysisk just nu.

Eftre mycket bus åt vi lunch på naturum, sedan lekte vi i skogen en stund innan vi åkte och köpte julklappar till barnens kusin och kusinbarn. Vi lyckades hitta en julgran som vi tyckte dög och sedan saknade vi lillan så mycket att vi åkte och hämtade henne. Det är mysigt att få vara en stund med bara ett barn men man påminns snabbt om hur skönt det är att vara alla tillsammans med.