Om huset och våra projekt här och nu

Härliga kväll och barnen sover äntligen. Kanske har du långhelg, det har jag och då med fokus på LÅNG. Två vildingar som är rastlösa och fyllda med vilja kan bli lite spännande nu när det är den veckan som min man jobbar allra mest. Mellan torsdag förmiddag och måndag morgon är det jag som får umgås med barnen på egen hand under all deras vakentid. Det lär gå betydligt bättre i det sköna vädret som äntligen är här, tack.

Idag när vi var ute och lekte på gatan och barnen för en gångs skull inte var i luven på varandra precis hela tiden passade jag på att börja på projekt, ”halvera höjden på häcken”. Vi har en hög, ganska tät häck av sorten sabeltandad stickväxt som punkar alla bollar som kommer i närheten. Det är en utmaning att hålla på med den och jag tror att vår häck på egen hand skulle kunna bilda Karlstads största valborgseld.

Två meter hann jag få ner med hjälp av slöa sekatörer. Det är en bra start. Vi har en superbra elektrisk häcksax men den kändes det inte möjligt att plocka fram när jag var ensam med barnen. Det gick jättebra för hand men jag ska skaffa mig en ny och bra sekatör och aldrig mer svära och krångla för det är så onödigt.

Just nu är det i trädgården de största projekten pågår. Vårat hus var lite halvrenoverat när vi köpte det. Taket var nytt, duschrum, kök, ja egentligen nästan hela övervåningen var nyrenoverad, däremot var den ruggiga mörka källaren knappt rörd, det var egentligen bara en liten toa som var fixad. Vad som framförallt inte var omhändertaget var utsidan, fasaden var lortigt nikotinfärgad med bruna fönsterluckor och grund, lite sprickig och fläckig var den med. Trädgården var hemsk. Vi hade en pyttig uteplats i sten där var tredje stenskiva var lös och allt lutade åt alla håll. Runt den växte några stora och äckliga blad fulla med sniglar och ni ska veta att det var ett rent helvete att försöka få bort dom. Runt om i trädgården växte buskar som om de växt vilt. De var stora, yviga, halvdöda och det skrämde mig nästan när jag insåg att det enda som var fixat när vi flyttade in var att gräset var klippt.

Vi ägnade många timmar åt att plocka bort random stenplattor som kanske en gång i tiden haft en funktion men nu mest verkade väldigt onödigt nerstuckna i marken, klippte ner en ros som växte och förstörde fasaden där stora delar av den var död, vi tog bort buskar, beskar träd, rensade bort ogräs och satte nya pigga växter. Vi jobbade och jobbade, långa kvällar, helger och till slut började trädgården se okej ut. Det ungefär då vi kom på att vi skulle dränera.

För ganska exakt tre år sedan började en helg vi nog aldrig kommer glömma, vi dränerade och vi gjorde det i överspeedad fart. Med en bebis på dryga månaden som var ganska missnöjd med livet just då var vi stressade så det räckte, men vi öste på och tillsammans med grävaren och rörläggaren jobbade vi en massa timmar på kort tid. Mitt största jobb var att röja i trädgården innan, spika fast plattorna och amma. Efter helgen var dikena igenfyllda men trädgården var en lerig misär fylld av diken. Efterarbetet med att köra ut kärra efter kärra jord och grus, platta till mark, så gräs mm var enormt krävande. Inte nog med det, i samma veva kom grannen på att vi skulle ta ner häcken mellan våra hus och bygga ett staket. Jättebra idé men så enormt dålig timing. Idag älskar jag staketet, det är så snyggt, då avskydde jag det för det gav mig hjärtklappning. Vi slet och var ganska stressade eftersom vi kombinerade detta med att ha en liten bebis som inte var så särskilt glad. När maj var slut började i alla fall gräset gro och vi var inte lika stressade längre. Det var då jag kom på att jag skulle måla om huset.

Sommaren 2013 stod jag på tak, på stegar, på trappor och på byggställningar och rollade och rollade. Så fort lilla F somnat på kvällarna stod jag där med rollern kändes det som. Egentligen var det nog bara under två veckor som jag intensivt arbetade med detta men jag minns det som så mycket mer. Att måla huset är det mest tacksamma vi gjort i renoveringsväg, det blev så snyggt. Utan fönsterluckor och med grå grund och ljus fasad blev huset minder slitet 50-talshus och mer mysig funkisvilla. Efter dessa projekt tog vi en paus, vi har underhållit trädgården men det har varit mycket nog med först lilla F och sedan även lilla S.

I vintras kom vi igång igen, vi byggde (eller en firma byggde) den där uteplatsen vi längtat efter. Den är inte enorm men den är stor nog att riktigt kunna njuta på och barnen har stort utrymme att busa. Det var enormt mycket värt att ha någon som gjorde arbetet åt oss. Aldrig mer vill jag känna den stressen som jag kände vär vi dränerade/byggde staket för tre år sedan. Det blir säkert lättare att göra saker när barnen blir äldre men just nu blir jag matt av tanken på större projekt.

Den här sommaren skulle jag vilja göra trädgården mer inbjudande till lek för barnen. Jag tänker mig en lekstuga, sandlåda och kanske något mer för dom att roa sig med. Vi ska ta ner mer av den där häcken jag påbörjat att plocka ner och vi ska ta bort en rabatt och förstora en annan. Det räcker för i år, när hösten kommer hoppas jag kunna påbörja något arbete inne, kanske kanske är det denna vinter jag kommer ha bastun jag drömt om.

Jag älskar att ha projekt igång och det är verkligen en av de största fördelarna med att ha hus. Det går att ha något att fixa med om man vill. Börjar jag arbeta mer framöver kommer vi såklart också ha större ekonomisk möjlighet att renovera och då kanske vissa av de stora drömmarna kan få gå i uppfyllelse.

Nu ska jag sova, imrgon är det nya bus och upptåg.