Och jag gnäller fast jag bara har två

Bara två, men med så mycket i behov av närhet vid nattning är det inte så lätt att få till det.

Jag kan knappt förstå att det är sant. Barnen sover!!!!! Att ha två små som blir trötta samtidigt är lite klurigt ibland, speciellt som ingen av dom kan somna ensam och störs av minsta lilla knyst. Hur sjutton gör personer med tre, fyra eller tio barn? Jag borde inte gnälla, jag har bara min lilla ett åring och tvååring. Jag vet, jag har fått höra det tusen gånger att jag bara har en (förut) eller bara två (nu), men ibland måste en väl få beklaga sig lite över kaoset ett, två eller femton barn kan vara del av.

Ikväll var en sån kväll då barnen skrek hejdlöst, den ena för att hon var på sånt humör, den andra för att han längtade efter pappa. Jag fick lilla att somna, men ¨så fort jag lade ner henne i sängen eller lilla F började gråta vaknade hon. Hemligheten för att få dom att somna är annars att få lillan att sova först för lilla F kan ta en timme eller två att natta. Det går inte att lämna henne under hans nattning för hon gallskriker.

När jag hade provat nästan allt satte jag lillan i selen och försökte mysa upp mig i soffan med storebror. Lillan ville busa och dra sin bror i håret, nypa mig i näsan os men till slut blev båda ganska slöa och jag fick med dom till dubbelsängen där jag med armarna om varsitt barn lyckades få dom att somna. Efter allt slit tänkte jag först bara ”äntligen”, sedan kom jag på att det var världens mysläge så jag låg en stund och kramade på dom innan de fick flytta över i sina sängar.

Nu ska jag sätta mig och titta på bilder och fixa med lite bus som jag och en vän håller på med. Det händer mycket nu och huvudet behöver lite vila och tystnad känner jag.

Kram på er, imorgon är det fredag och då ska jag på tjejmys!