När stranden är som vackrast – skattjakt på Tanumstrand

Tanumstrand hade klätt sig i riktig höstskrud när vi kom ner dit i fredags. Inte den färgsprakande, glödande hösten som senast jag var där utan snarare den karga, lite råa hösten med dova färger. Jag älskar hösten, båda sorterna. Just den kyliga delen är underbar, om man har en varm plats att ladda på emellanåt och just det finns ju på Tanumstrand. Jag tänker på brasorna, badet, det underbara SPA:t men även varma täcken i i stugor och hotellrum. Med vetskapen om att värmen väntade var det inga problem alls att bege sig ut i den stormiga höstkvällen eller i regnet dagen efter. Det är något alldeles speciellt med höststränder och efter den blåst vi fick uppleva första natten fanns det mängder av skatter att finna.

Det är underbart att se barnen leka ute. Det finns alltid mängder av idéer och påhitt i deras huvuden. Även om vi hade ett fullspäckat schema med massa roliga aktiviteter för familjen i form av motion, upplevelser och god mat så kändes det allra allra viktigast att hinna njuta av stranden. Mellan lek i hinderbanor, plaskande på badhuset, matupplevelser och pyssel tankade vi egentid på stranden, letade skatter, pratade om havet, om snäckor och musslor, tång och krabbor.

Allra bäst var stunden jag och lilla F var nere på stranden ensamma. Det är alltid så värdefullt att vara ensam med honom och ha samtal som inte blir avbrutna. Han var glad, jag med. Vi plockade en hel påse full av spännande saker och mitt i allt det ville han fotografera mig. ”Mamma, jag ska ta en bild på dig så kan jag visa pappa sen”, gullunge. Minnet av den stunden är ett typiskt minne att landa i när vardagen är tung. Det är inte konstigt att jag längtat till Tanumstrand, havet och stränderna.