När man tror att helvetet aldrig ska ta slut

Jag är lyckligt ovan vid detta, jag hoppas slippa det framöver. Det började egentligen i lördags med barn son vaknade febriga, sedan var dom mest febriga och slöa och åt inte så mycket. Vi tänkte nog bara på det som någon lättare sjukdom. 

I onsdags kväll kom min feber, på båten. Jag blev otroligt trött och med tröttheten kom illamåendet. Jag har jobbat på sjön två år och kände direkt igen det där med att bli sjösjuk i samband med trötthet. Hela natten yrade och kräktes jag. 

När jag vaknade var jag fortfarande sjösjuk och jag började misstänka något annat. Jag höll mig på hytten  och ifrån andra människor och kämpade mig iland för att illamående åka en himla massa mil i bilen. Hela gårdagen var ett kämpande mot illamående men jag lyckades åtminstone få i mig en liter vatten och ett par knäckebröd. 

Den här dagen har varit värre. Jag har kräkts och kräkts och kräkts. Jag kan inte röra mig för då kräks jag, först nu orkar jag använda mobilen lite. Skönt med vila kan man tro men det har det inte varit. Jag mår otroligt illa, huvudet spränger och kroppen värker. Varje sekund är ett kämpande. Jag orkar inte se på film eller läsa, jag ligger Bara och mår dåligt. 

Just här, när varje sekund känns som en evighet, när varje spya får kroppen att vilja ge upp då tror jag verkligen inte att helvetet ska gå över. Jag har svårt att tro att jag kommer må bra igen även om jag vet att det är så det funkar. 

Ok, nu har jag ansträngt mig lite för mycket… himla magsjuka.