Mitt första föräldramöte
Ikväll var jag på mitt första föräldramöte, man kan också kalla det egentid på hög nivå. Nu menar jag vad jag skriver också, utan ironi. Att få gå på föräldramöte och inte vara den som nattar två barn som behöver sova exakt samma tid är lite av att dra vinstlotten, även om jag kan erkänna att jag var tvungen att gå in och stoppa om de små trollen när jag kom hem. Jag hade inte klarat abstinensen annars. Förutom att få en liten semester från nattningen fick jag även en skön promenad till och från förskolan med grannen och de där minuterna att vara social med en annan vuxen utan barn är otroligt uppskattade och viktiga för mig. Så 1. slippa stressig nattning 2. motion 3. socialt umgänge – det kan väl inte kallas annat än egentid.
Vi har valt en annan förskola till F än den som ligger närmast hem. Det var ett medvetet val då vi hört väldigt mycket gott om den. När vi var där på besök och hörde hur personalen beskrev sin verksamhet och jag märkte hur deras engagemang och kärlek för barnen fyllde samtalet kände vi att detta var rätt för vår lilla grabb. För oss är det viktigt med ett genomtänkt arbetssätt, känslan av att alla barn blir sedda och uppmärksammade för dom de är och att man inte bara gör saker för att man alltid gjort så. Andra saker som påverkade vårat val är att barnen får mat helt utan hel- och halvfabrikat, ekologisk mat där allt är gjort från grunden tillagad på plats varje dag men även upplägget med mycket utomhusaktivitet, besök på 4H-gården varje vecka, utflykt i skogen varje vecka och att den pedagogiska verksamheten har ett väl genomtänkt upplägg.
Visst var det läskigt att lilla F skulle börja på förskolan där i höstas, framförallt hade jag en stor separationsångest men jag ser hur han älskar att vara där. Han berättar om sina dagar, han kan namnen på alla vuxna och barn och han verkar njuta de där ca 14 timmarna han är där varje vecka. Visst hittar vi på massa kul hemma, men tydligen gillar ha att vara på förskolan lika mycket ändå. Det kändes bra att gå på det där föräldramötet ikväll, framförallt ville jag se fler av barnens föräldrar. Vissa känner jag ju till eftersom vi är grannar, andra för att vi varit på öppna förskolan ihop och några hämtar och lämnar samma tid, men några vet jag absolut inte vilka de är, jag har bara sett deras barn. Nu blev vi tyvärr inte så många föräldrar på mötet. Jag vet att det varit sjukdomstider och kanske hade många inte möjlighet att komma.
Det känns lite läskigt att vår lilla grabb är så stor nu att vi får gå på föräldramöte, samtidigt roligt. Det är den där ständiga känslokollisionen, lyckan och faschinationen över barnens utvecklingen och att lära känna det bättre samtidigt sorgen över att tiden går så fort. Ibland ryser jag vid tanken på framtiden, hur kommer det blir att ha en tvååring (vilket jag har snart), en treåring, en fyraåring…. en tonåring. Det är tur att det smyger sig på, för även om tiden går för fort så får jag vara med dom varje dag och ser de där små stegen ett åt gången. Ändå står jag plötsligt där och inser att den lilla grabb som nyss lärde sig gripa om trollsländan i babygymmet står och drar i min ärm och säger ”Mamma, kolla bussen” – hur gick det till?
Kram på er och ta vara på tiden här och nu.