Lakrids och örhängen

Ikväll sitter jag med en lång lista på saker jag borde göra men jag vet att jag inte kommer hinna ens hälften. Jag har bestämt mig för att inte stressa utan bocka av så mycket som möjligt. Blodtrycket är i botten, jag är yr och matt och jag har gett mig själv tillåtelse att äta enorma mängder lakrits. Tur att det inte går att trycka i sig hur mycket som helst.

Jag måste berätta om en rätt rolig och överraskande grej. Någon gång på nittiotalet tog jag hål i öronen. För kanske tio år sedan började jag mer och mer sällan ha örhängen och hålen växte igen mellan gångerna. Jag minna hur jag fick tvinga örhängen genom hålen med våld och lite blodspill. För drygt tre år sedan när jag blev gravid med lilla F slutade jag använda örhängen, det gick liksom inte. Det var som att mina gravidöron inte klarade av det. Jag försökte någon gång mellan graviditeterna men det var bara jobbigt och gjorde ont. När jag nyligen fick ett par jättefina örhängen från Chanti tänkte jag att de kommer jag aldrig använda, men ändå satte jag i dom i söndags kväll. Hålen fanns kvar fast jag inte trodde det, men det konstigaste är att jag har haft de där örhängena i tre dygn nu utan att det gjort det minsta ont eller kliat. Jätteskoj, jag gillar nämligen örhängen.

Nu ska jag bocka av lite fler saker på listan och sedan försöka sova. 30 minuter fick jag med mig under natten till idag, det ska jag förhoppningsvis slå.