Körkorten är mina!!!

Körkorten är mina!!!

oktober 11, 2020 0 av momentsbymary

Det har varit en konstig vecka, känslor har kommit och försvunnit som någon slags lotteri med ömsom vinster och ömsom nitlotter. Veckans stora begivenhet var att jag skulle göra den praktiska delen för RA och RB-korten. Med tanke på röjsågsolyckan för några veckor sedan då jag förlorade en del av mitt pekfinger är det kanske inte konstigt att anspänningen inför praktiska proven var stor. Min tanke är att har nåt gått snett gäller det att så fort som möjligt sätta sig i samma situation men de till att det blir rätt, alltså upp i sadeln igen efter att ha trillat av hästen. Problemet för mig är att min fingerskada är ganska allvarlig och de första veckorna hade jag aldrig kunnat köra röjsågen, jag kom inte upp i sadeln igen.

Nu fick det bli ett praktiskt prov utan det självförtroende jag egentligen velat ha. Grejen är den att när jag stod där på skiftet och skulle börja röja så låste det sig totalt. Allt inom mig skrek ”du kan inte det här, du kommer bara göra dig illa, det kommer gå fel”. Jag vet att tankarna är fullkomligt irrationella, men för mig var de verkliga. Det var så hemskt, jag hörde hur de andra startade sina sågar och satte igång med röjningen och min jäkla hjärna sa ”du kan lika väl åka härifrån så får du ha livet i behåll”. Så blundade jag och tänkte på hur mycket jag faktiskt tycker om att köra röjsåg, att det är något jag mår bra av, att det också är något jag är helt okej på, i alla fall utifrån att det är något jag nyss upptäkt. ”Du kan det här, du älskar det här. Ett träd i taget, ett träd, full fokus på nuet, då går inget fel.” det fick bli mitt mantra för dagen. Jag tog ett träd i taget, för träd rörde det sig om, inte småsly.

Det fanns inte en sekund då jag kände mig kaxig eller säker, men jag såg hur jag gång på gång lyckads lägga träden exakt där jag tänkt och det gjorde mig glad och lite stolt. Det där med hur jag ska såga för att få trädet att falla åt ett visst håll det faller sig naturligt för mig. Det handlar om krafter och moment, inte konstigare än så. Jag var jättenervös när det var dags för själva examinationsmomentet men det gick jättebra och när jag fick veta att röjsågskorten var mina kändes så väldigt skönt inombords. Nu vill jag bara köra såg hela dagarna, men det är ju inte riktigt så att jag har möjlighet till det. Förresten skulle jag nog inte klara det, det är lite för hög belastning på hjärnan att hålla på i många timmar med röjning. Kroppen skulle däremot må väldigt bra av det.

En vecka med mycket tid utomhus, med känslor som svajat åt alla håll är till ända. Jag går ur den här veckan med röjsågskörkorten och hoppas att det inte dröjer innan jag även har motorsågskörkort.