Inskolning och höstmys

Idag satte jag en deg som fick stå på jäsning innan storebror började förskolan och lillasyster åkte på sin första inskolning. Ja, det känns nästan som att det var en inskolning. När jag jobbar kommer lillan att vara hos mormor mycket och idag fick hon prova på hur det var att vara där ensam utan storebror.

Jag vet att många barn börjar förskolan i lillans ålder, 14 månader. Jag tänker inte svara för andra barn, min egna två är så olika så jag vet att barn har helt olika behov, men vår tjej är för liten för att börja förskolan om hon inte måste. Hon behöver så mycket närhet. Hon vill gosa, kunna krypa upp i famnen och ge en stor kram inför nästa upptäcktsfärd hon gör, hon vill bli buren ibland, kramad ibland och busad med ibland. Hon behöver mycket närhet och uppmärksamhet och den kan hon inte få på förskolan. Jag fick en kommentar om att jag är överbeskyddande som inte vågar släppa iväg henne. Det handlar inte om det, jag ser vad hon behöver och eftersom jag har förmånen att kunna ge henne det tänker jag såklart göra det. Medan vår lilla dam växer och blir mognare kommer jag jobba lite och vara med henne mycket. Även att ha förmånen att kunna ha storebror lite lagom sådär på förskolan känns bra. Han trivs med att vara där, älskar att vara med de andra barnen och vuxna, men huvuddelen av tiden är han hemma och det känns riktigt lyxigt.

Nu var lillan i alla fall på inskolning hos mormor idag och hade det härligt medan jag i två timmar myste här hemma. Jag bakade klart brödet, drack te, slappade, drack mer te och bara njöt av tystnaden. Mobilen var avstängd och likaså datorn. Det var verkligen två underbara timmar, välbehövliga.

Efter att ha hämtat barnen fortsatte dagen i köket med soppkok, jordärtskockssoppa med äpple, min favorit. Brödet blev underbart gott och soppan likaså, typisk höstmat.  Jag längtar mer och mer efter vinter nu.