Innan förlossningen

Jag har inte sovit på 2,5 dygn men just nu lever jag i ett totalt lyckorus så vad gör det.
Min tanke med detta inlägg är att berätta lite om sista tiden innan förlossningen och i nästa inlägg om själva förlossningen.  Det kan bli lite virrigt då jag är riktigt trött.

Jag hade en bild av hur allt skulle bli när det var dags och den var förståss grundad på hur det var med Filuren. Innan förlossningen med F hade jag aldrig några starka förvärkar,  bara några sammandragningar som kändes lite extra. Egentligen var enda tecknet att slemproppen släppte några dagar innan.

En natt vaknade jag av en ond sammandragning. På direkten var de regelbundna och tiden mellan dom gick från 8 minuter till 3 minuter på fyra rimmar, sedan åkte vi in. Förlossningen fortsatte i ytterligare 7 intensiva timmar med värkar utan paus mellan många gånger. Sen när jag var helt öppen avtog värkarna och jag fick krysta ut Filuren på egen hand.

Förlossningen var otroligt smärtsam men samtidigt en helt fantastisk upplevelse.  Direkt efter sa jag att detta vill jag göra om. Jag ville aldrig mer vara gravid med tanke på hur tufft det varit men föda igen, det ville jag.

Graviditeten med lillan har varit väldigt lik den med Filuren. Den stora skillnaden har nog varit att foglossningen kom tidigare. Den kom innan jag visste att jag var gravid. Kryckorna har jag haft i ett halvår och kan nog räkna med att ha dom ett par månader till. I övrigt har graviditeten denna och förra gången tett sig väldigt lika med illamående, sömnlöshet och massa annat trist.

Kanske gjorde de så lika graviditeterna att jag trodde förlossningarna skulle bli lika. Jag trodde att de skulle komma på samma dag i graviditeten och jag räknade nog med ett förlopp under förlossningen som liknade den med Filuren. Redan för tre veckor sedan kom det flera tecknet på att det inte skulle bli så. Söndagen efter att jag varit på Loppi eventet i Stockholm kom plötsligt ett gäng förvärkar. Under ett par timmar ökade de i styrka och frekvens, för att sedan försvinna helt.  Efter det har jag haft förvärkar några gånger, ibland så starka att jag blivit rädd för att föda.

Dagen i graviditeten som Filuren föddes på passerades och ingen slemproppgjorde sig sedd. Förvärkarna tog jag inte som ett tecken då de redan hållt på ettpar veckor så egentligen fanns inga tecken alls. Lillan busade och vände sig i magen så jag inte visste om jag skulle få föda vaginalt om jag kom in. Men så i onsdags kände jag att hon inte bara lagt sig med huvudet ner utan också sjunkit ner. Det gick inte att ta miste på det då foglossningen blev ännu mer slitsam.

Eftersom jag hade så ont och inte kunde röra mig ich Filuren hadeen misstänkt öroninflammation och inte fick vara på förskolan lämnade jag honom hos mina föräldrar för första gången någonsin över natten. Det var onsdag till torsdag. Och det föll sig så att det var då, den natten, allting började…