I sviterna efter influensan

Jag vet inte riktigt vad som hänt med mig men sjukdomen har tagit all kraft och jag har inte mycket energi att använda om dagarna. Jag kan vara uppe någon timma på morgonen och sedan här jag helt matt, huvudet spränger och jag vill bara sova. På eftermiddagen är det samma sak. Som en riktig kalldusch har foglossningen varit fruktansvärd de senaste dagarna. Smärtan är enorm och det krasar och knakar som om benen skulle lossna när som helst. Det tar på psyket när det knappt går att röra sig. Jag vill bara sova, sova och sova men jag märker redan nu när jag vilat mer än vanligt att jag får som panik för det går så fort med barnen. Missar man en dag
har de plötsligt tagit stora kliv framåt utvecklingsmässigt. Idag tittade jag på lilla S och tänkte att hon blivit så stor, jag känner knappt igen henne.

Det känns som att lilla S alltid varit hos oss men jag känner henne knappt alls. Än är hon väldigt mycket en liten bebis som vill äta, sova, titta sig omkring, ligga och leka eller bli buren, så mycket mer är det egentligen inte. Visst har hon små egenheter som jag lärt mig, men hon är fortfarande mycket som ett underbart mysterium som ska upptäckas. Nu börjar hon ju närma sig en ålder där det kommer kännas som att man lär sig nya saker hela tiden, i hög fart. Det ska bli spännande.

Jag känner att jag verkligen måste hinna med barnen och allt som händer i deras utveckling nu. Jag måste vara pigg och kunna njuta. Jag vill inte må såhär för jag blir så ledsen. Att vara så trött, sliten, ha ont och allt det där tar på humöret massor. Jag blir ledsen helt utan anledning och ibland känner jag mig som om jag inte finns.

För att öka möjligheterna till att återhämta mig och bli en pigg, energisk och glad person och mamma tänker jag gå och lägga mig nu, klockan 21. Jag hoppas stenhårt på att kunna sova, det är knappast någon självklarhet men jag ger det ett försök. Kram på er och håll tummarna.