Ett liv i färändring, ett hem i förvandling

Livet har kommit till en punkt av förändring, det känns så väl. Den här förändringen genomsyrar hela mig, min vardag allt jag gör och allt jag tänker. Framförallt påverkar det just mig, inte lika mycket dom andra i familjen. Jag känner mig redo, förväntansfull och samtidigt en aning nervös. För mig är inte detta ett litet steg, inget vardagligt, inget jaha, för mig är det början på ett nytt liv och en stor förändring.

Från och med idag är jag anställd på mitt nya arbete, på onsdag är min första arbetsdag. Jag känner mig mer redo än jag kunnat tro och samtidigt lite lagom nervös och pirrig i magen. Det är en stor förändring i livet jag står inför, jag har varit föräldraledig under en lång tid. Ett år av tänkt ledighet blev nästan tre, när jag arbetade senast hade jag inga barn, nu har jag två. Jag var till stor del en annan person då, med ett annat liv. Jag känner att det är helt rätt att börja med ett nytt jobb, ett som matchar bättre den person jag är idag.

När människor hör i vilken omfattning jag kommer arbeta får jag ofta höra, ”men vad lite”. För mig är det alldeles lagom. Jag hade inte kunnat jobba mer, då hade lillan behövt börja förskolan och det är inte hon och inte jag redo för. Hade jobbet varit på fler timmar i veckan hade jag inte sökt det. Jag kan fortfarande inte förstå att det kom ut en tjänst som något jag verkligen ville prova i en omfattning som var möjlig för mig att arbeta. Att jag sedan fick jobbet är bara fantastiskt. Jag känner mig så lyckligt lottad.

Att vara ifrån barnen lite varje vecka kommer garanterat vara nyttigt för mig. Även om det rör sig om få timmar tror jag att jag kommer sakna dom en hel del. Att träffa andra människor, varje vecka, utanför hemmet, utan barnen kommer vara något nytt för mig. Jag har redan börjat känna av det, hur jag går in i en annan roll, jag är inte bara mamman.

Under både dagar och kvällar börjar en förvandling i hemmet ske. Det är säkert en reaktion på förändringen inom mig. Pappershögar som växt blir rensade, jag håller på att fixa ett eget litet ”kontor” i källaren, jag börjar bry mig om hemmet igen och vill fixa. Den röran som jag upplever växt de senaste åren när jag levt i min bubbla med barnen ska det bli ordning i.

Nu kommer förändringen i mitt liv samtidigt som barnen också har förändrats mycket. De har blivit äldre. Det är så stor skillnad på dom jämfört med hur det var för bara två månader sedan och det påverkar oss. Just nu går det att ha dom lekande med varnadra ganska mycket. De kan underhålla varandra längre stunder, de behöver inte ha oss vid sidan av varenda sekund, och det ger oss vuxna utrymme att fixa smågrejer. Exakt allt (från att gå på toa till att lägga en tvätt i maskinen) behöver inte ske när barnen sover. Självklart blir livet lättare och mindre stressigt såhär.

Något jag nästan inte vågar skriva (eftersom jag är rädd att jinxa) är att barnen sovit riktigt bra tre nätter på raken. Fattar ni hur värdefullt det är? Vi var i chock efter första natten, efter andra i chock men kunde ta till oss det bättre, nu efter tredje känner jag mig väldigt pigg och vital (okej, jag känner mig förvirrad men väldigt mycket mer avslappnad och utvilad än vanligt).

Ja, det händer verkligen mycket just nu, positiva saker. Jag känner mig på gång och jag tycker att det är så underbart att livet tagit denna lite oväntade men önskade riktning. Hoppas att ni fått en bra start på veckan!