En sockerbagare…

I år hade jag bestämt en enda sak kring jul, nämligen att skippa alla måsten. Jag har inte ställt ett enda krav på mig själv, vill jag göra nåt och har orken så gör jag det, annars struntar jag i det och gör det någon annan jul. 

Jag har lyckats med mitt mål, jag har nästan inte gjort något. Igår fick jag ett infall och köpte en skinka och ett par paket pepparkaksdeg. Medan lillan sov bakade jag och storebror pepparkakor. På spisen puttrade det i grytan med skinkan i sitt spad. Vi hade så mysigt, pratade, bakade, skrattade och resonerade. Jag fick så fina julkänslor, inte sådana av stress utan sådana av samhörighet och värme. Efter en timme väckte jag lillan så att hon också fick baka. Man kan säga att hon presterade riktigt bra, på degätarfronten. Igår kväll dekorerade jag pepparkakorna och njöt av det mysiga minnet.