En natt i Gustavsviten

I morsdagspresent fick jag en natt i Gustavsviten på stadshotellet här i Karlstad. Min man hade skaffat barnvakt så jag och han skulle få lite tid tillsammans bara vi två. Det är knappast något vanligt förekommande så det kändes verkligen speciellt.

Som jag såg fram emot denna natt. Även om den inföll bara ett drygt dygn efter att jag fått reda på det så längtade jag nästan sönder mig. Det kändes så lyxigt att åka iväg sådär och sova på hotell i sin egen stad och till råga på allt i den svit vi spenderade bröllopsnatten. Jag såg fram emot att sova och min man emot att duscha ifred. Det blev så uppenbart denna vistelse hur mycket livet har förändrats på dessa dryga fem år sedan vi sov där senast. Att sova till sju ser jag som en lyx nu, på den tiden var sju vardagen.

Vi checkade in vid halv sex, drack en kopp kaffe på balkongen med utsikt över Klarälven. Solen sken och jag kände hur jag genast varvade ner. Det här var inte en vistelse för att passa på att hinna massa saker, det här var en stund för att vila och återhämta sig.

Jag tog ett skönt lugnt bad medan min man duschande. Allt med den medvetna tanken att hjärnan slappnade av. Vi hade släppt den där ständiga ”alltid redo-statusen” som huvudet annars alltid har eftersom vi alltid alltid behöver ha koll på barnen.

När vi var nervarvade men samtidigt upprymda av lugnet begav vi oss till Mezze för att äta just mezze. Det var helt fantastisk mat och vi måste verkligen gå dit igen. Jag är redan sugen på mer. Mätta gick vi tillbaka till hotellet och somnade nog rätt snabbt med den ljuvliga vetskapen att denna natt skulle ingen väcka oss.

Jag sov inte hela natten, det hade nog blivit för mycket av en chock för min kropp som inte är van att sova alls mycket. Då och då vaknade jag, men jag somnade om och vaknade först vid 06.50 på morgonen. Sedan lyxade jag med något jag verkligen inte ä van vid, jag låg och drog mig två timmar.

Stadshotellet har fantastiskt fin frukost och vi satt och åt i lugn och ro länge för att sedan åka hem. Redan i bilen pirrade det i kroppen för att jag snart skulle få träffa mina älskade frön. Det är konstigt det där, först längtar jag bort och efter bara en stund längtar jag hem igen. Jag har i alla fall fåt uppleva en helt fantastisk lyx i att duscha ostört, äta mat i den takt jag önskar, sova utan att bli väckt och allt detta med den fantastiska människa som gör mig lycklig varje dag, mina barns far och min helt underbara man.