En fantastisk tid närmar sig sitt slut

Så var det dags att skicka iväg det där mailet jag verkligen gruvat mig för och försökt förtränga. Hur ledsamt det än känns måste jag acceptera att min tid som föräldraledig närmar sig sitt slut. Jag har sökt förskoleplats för lilla S. Med tårar rinnande ner för kinderna inser jag att det liv jag börjat älska så mycket, livet hemma med barnen snart kommer ta slut. Våra småttingar blir stora och jag måste ut i arbetslivet igen.

Jag vill inte till jobbet, min tjänst finns inte kvar och det som jag tror erbjuds som alternativ är inte det minsta intressant. Jag måste finna något nytt och jag har ingen aning om vad. Jag ville så gärna att lilla S skulle börja förskolan nästa höst men om jag inte hittar ett ”extrajobb” att fylla ut föräldradagarna med måste hon börja tidigare. Just nu är jag överväldigad av alla känslor, rädsla, sorg och lite skräck. Jag vet att det livet som står framför mig kommer förmodligen bli okej, men just nu gnager sorgen över att tiden som föräldraledig närmar sig sitt slut.

Jag har ingen aning om vart vägarna leder i framtiden, men jag tänker verkligen njuta av nuet och den höst som står för dörren. Allra först av allt ska jag traska in i duschen och spola bort tårarna som rinner längs kinderna. När jag gråtit klart får jag försöka finna de positiva sakerna med att tiden går så fort, så fort.
Liten blir stor alldeles för fort