Där en resa slutar tar en annan vid

Ikväll har jag planerat att ligga i sängen, känna efter, tänka efter, reflektera, kanske gråta några tårar och äta massa choklad. Jag har nått slutet på en resa och jag vill tänka igenom vad jag upplevt innan jag fortsätter vidare till nästa. Idag har jag gjort min sista dag på jobbet, en sista dag av något som blev en stor lärdom och en förändring i hela mitt sätt att tänka runt yrkeslivet.

Efter nästan tre år av föräldraledighet sa jag upp mig från heltidstjänsten hos Kommunen som väntade när jag skulle börja arbeta igen. Jag sa upp min så kallade trygghet och valde att testa att bryta mot normen, normen att arbeta fulltid. Jag gav mig ett drygt år där jag skulle följa hjärtat och lusten, se vad som väntade. Jag blev ifrågasatt av vissa men jag visste så säkert att detta var det bästa för mig.

Ett drygt år har gått, ett år där jag känner att jag varit en mycket starkare person än någonsin förut. När jag lämnar det vikariat jag tog för ett drygt år sedan är det med tårar i ögonen, jag vet att jag kommer gråta senare ikväll, det är omöjligt att inte göra det. Jag har lärt mig så mycket, till viss del i yrkesutövandet men framförallt har jag lärt mig mycket om mig själv. Jag har fått se hur starkt jag tro på saker, att jag kan föra min talan, sätta ner foten, men också uppfattat egenskaper hos mig som jag nog låtit gå obemärkta förbi tidigare.

De allra flesta dagarna har jag älskat att gå till jobbet, även om det inte alltid bara varit glädjefyllt där. Det har varit en bra erfarenhet att få känna hur det känns när jobbet ger betydligt mer än det tar, även om det kunnat ge ännu mer med bättre resurser och förutsättningar. Jag har tagit andra jobb, sagt ifrån när jag hamnat på ett ställe jag inte kan stå för att arbeta på, vågat känna att jag förtjänar bättre än så och vågat tro på att mina ideal är vettiga nog att lyssna på.

Det jag lärde mig om mig själv på det jobb jag lämnade idag, gör mig betydligt starkare rustad för framtiden. Jag går därifrån med tårar i ögonen, jag vet att jag kommer sakna mycket med det jobbet, framförallt kommer jag sakna ungdomarna jag arbetat med. Jag går däremot inte därifrån rädd eller orolig för framtiden vilket jag kanske borde eftersom jag inte hittat ett annat jobb att ersätta detta med. Min känsla för framtiden är just nu att det kommer lösa sig, något spännande väntar och det väntar på mig bara för att jag är redo att öppna nya dörrar i livet. Det kommer en  ny resa, jag vet bara inte vilken än.