Då kom tårarna…

Hur kan åren gå så fort? Hur kan tiden bara rusa så? Mitt uppe i det har det ibland känts som att dagarna sniglat sig fram men sanningen är att allt bara flygit förbi. 

Imorgon är det ingen vanlig dag, imorgon börjar jag arbeta betydligt mer och det skrämmer. Jag vill inte och jag längtar samtidigt. Jag har längtat efter att jobba mer men jag vill inte vara ifrån barnen. Det är tudelat på ett jobbigt sätt. Tårarna kom nu ikväll. Förändringar, härliga med läskiga. Imorgon börjar en ny del av livet.