Att unna sig en promenad

Klocka är tio och min polarklocka säger att jag har avverkat 145% av dagens aktivitetsmål. Lillan och jag har för tredje dagen på raken varit ute och gått i höstsolen. Efter att ha lämnat lilla F på förskolan har vi helt enkelt promenerat vidare och tagit en lite längre sväng varje dag. Jag känner att jag måste se till att unna mig det nu, minst en timmes motion om dagen.

Just nu är lillan missnöjd mest hela tiden. Jag får gå och bära och busa och bära och busa hela dagarna känns det som. All övrig tid skriker hon känns det som och det där skrivket fyller mitt huvud. Saker jag skulle behöva tänka på på dagarna kommer upp på kvällen och snurrar, snurrar runt. Tyvärr finns det allt för mycket som behöver tänkas igenom och bearbetas och huvudet hinner inte med på den eller de få timmarna när det är lugnt på kvällen. Där märks för mitt minne blir väldigt kort, eller inte alls existerande ibland.

Jag bär på väldigt tudelade känslor just nu, mitt liv är så bra men många runt mig har det tufft. Jag önskar jag kunde räcka till men det är som att mitt huvud är på väg att explodera. Just därför behöver jag den där timmen promenad, med förhoppningsvis en glad ettåring i vagnen och möjligheten att stänga av huvudet, bara ägna mig åt lillan och hösten omkring oss. Det finns så mycket vackert att uppleva, hösten är min favoritårstid. Att få en timme tillsammans sådär på morgonen men frisk luft, vackra vyer och lugnet är nog precis vad jag behöver.

Nu verkar lillan vaknat i vagnen och jag ska försöka få ihop den här dagen och göra något bra av den. Kram på er!