Att möta barn och unga i det hemska som händer

Idag hände det, det kanske många av oss fruktat, ett terrordåd i Sverige. Det hemska har nått vårat land. Jag är nog inte ensam om att fyllas med en massa jobbiga känslor kring detta. Media delar ständigt med sig av de hemska nyheterna, flödena i sociala media fylls, överallt påminns vi om vad som hänt. Mitt i detta finns barnen, de unga som precis som vi vuxna drabbas av en massa jobbiga känslor. Barn har inte arbetat fram samma verktyg för att bearbeta och förhålla sig till sådana här hemska händelser och vi vuxna måste ta ett ansvar i att hjälpa dom genom den tid som följer. Framförallt vill jag flagga för att ungdomar kan drabbas riktigt hårt, de befinner sig någonstans mellan barn och vuxen och deras världsbild kan ruckas märkvärt på ett jobbigt sätt. Hur möter vi barnen i det som hänt? Hur möter vi de unga?

Det allra viktigaste vi som vuxna kan göra för de unga är att finnas där, att lyssna om de behöver det, att kramas om det behövs. Barn ser och snappar upp mer än vi tror, de kommer fatta att något hänt och det är bra att prata om det för tystnaden kommer inte lugna dem. Det kan kännas omöjligt att svara på frågor om något man själv ser som fullständigt obegripligt, tänkt då på att det viktigaste inte är att svara rätt utan att lyssna och förklara att allt inte går att ge några riktigt bra svar på.

Jag länkar här till några läsvärda texter om att möta barnen och unga när hemska saker händer. Läs dom, jag tror du kommer få några bra tips när det gäller att möta barn och unga i det som hänt idag.
Bris om att prata med barn om terrorattacken i Stockholm.
Rädda barnen om att prata med barn om kriser.