Att blicka bakåt för att komma framåt

Idag har jag verkligen vandrat i minnenas allé eller hur man brukar säga. Jag har varit på besök i det som varit både förr och nyss. I jobbet passerade jag platsen mormor och morfar hade stuga på, en plats fylld av minnen. Jag jar fruktat lite att åka förbi för jag vet att det är rivet. Nu är jag glad att jag gjorde det. Allt var borta och utbytt men jag insåg att minnena finns kvar och det är de som är det viktiga. 

På kvällen idag var jag och ”hälsade på” mitt gamla jobb. Det blev lite tårfyllt och känslosamt. På något sätt kom det en del insikter ur det också. Ibland måste man ta ett steg tillbaka för att förstå hur man ska gå vidare framåt. Att göra så och få ett perspektiv till nuet kan ge betydligt fler svar än man tror. 

Nu är jag på väg hem. Jag hoppas kunna sova riktigt gott inatt för jag vet att jag har endel spännande beslut att fatta framöver. Då är det bra att vara klar i huvudet.