Att bära och vara nära

april 16, 2015 1 av momentsbymary

Jag står i köket och håller på att göra iordning frukost samtidigt som jag tittar ut på vår trädgård som lyses upp av vårsolen. Jag drömmer mig bort till sommarens värme och bärfyllda buskar och plantor. Så känner jag en lätt vibration mot mitt bröst, nästan uppe vid axeln. Den kommer igen och efter en stund ännu en gång. Lilla S har somnat och snarkar sådär otroligt sött som små bebisar kan göra, framförallt om de är lite småförkylda. Jag hade glömt för en stund att hon sitter i selen, det hände rätt ofta att jag gör det. Jag ler åt burrandet, trycker en liten puss mot hennes ännu hårlösa lilla huvud och blir alldeles varm inombords.
pagevi

När lilla S är pigg och busig då finns det ingen risk att glömma, hon hoppar och skuttar, skrattar och pratar och sträcker sig efter saker, kramar om mig, drar i tröjan, drar i håret och busar omkring sittandes i selen. När hon börjar bli trött och slappnar av i hela kroppen blir det nästan som hon smälter ihop med mig, det är då jag njuter av närheten lite extra. Efter en stund, om jag får massa annat att tänka på, är det lätt att jag nästan glömmer att hon finns där. Jag liksom känner henne som en del av mig, inte en annan varelse. Det är lite som när jag somnade med henne sovande på mig, när hon var yngre, det var svårt att förstå var min kropp slutade och hennes började. Ibland känns det verkligen som vi är en och samma person, det gör det även med storebror när vi råkar somna båda två vid nattningarna.

När lilla S var pytte, pytte trivdes hon att ligga tryckt mot oss i sjalen, men det märktes fort att denna tjej ville veta vad som händer och även om vi provade andra ställningar och knytningar så är hon nog en seletjej. Jag tyckte om sjal, men är nog också mer bekväm med sele, detsamma gäller pappan i familjen. Lilla S har suttit i sele mycket men de senaste veckorna ännu mer än tidigare, vi har skaffat en ny sele, en Ergobaby 360, som vi alla tre (S, jag och pappan) gillar extra mycket. Detr skönt att bära, vi får inte ont av den och den är lätt att använda, inga krångligheter alls med inställningar osv. Våren med utflykter i skogen, härligare väder och att vi nu byter från babyskydd till bilbarnstol gör att selen används mer och mer. Här hemma eller i lugnare miljöer sitter lilla S gärna framåt och kollar sig omkring, på ställen där mer saker händer har vi henne vänd inåt. Vi har ännu inte provat att ha henne på höften men jag gissar att det kommer snart, jag är ju nyfiken på hur det är. Ryggläget väntar vi nog med till hon blir lite äldre men jag kan tänka mig att det är där hon kommer hamna på sensommarens fjällturer om vinden ligger på så hon hamnar i lä på ryggen.
5

Med en lite småvild (helvild) storebror är det underbart att kunna ha lilla S i sele och att hon trivs så mycket där. Storebror älskade det med, till han var ungefär halvåret, sedan ville han röra sig framåt själv eller med god utsikt som i bärstolen. Nu har jag till min glädje upptäckt att det går att bära båda, lillan i sele och storebror i bärstol samtidigt. Det betyder att jag ensam med barnen kan ta promenader i skogen, vilken frihet!