Jag tror att vi alla är i behov av uppskattning då och då, ibland mer och ibland mindre. Just när livet är sådant som det är här hemma nu blir jag rörd av varje liten gest och hjärtat blir alldeles varmt. Det är absolut inte något fel med livet som det är nu, det har vara varit otroligt stressigt på slutet med mycket att göra och tyvärr känner jag vissa gånger att jag inte riktigt räcker till för människor omkring mig. Jag har inte hunnit med vänner så som jag önskat.

Jag kommer aldrig ikapp, hinner inte skicka de SMS, mail eller brev som jag tänkt, hinner inte ringa samtalen men jag hoppas och tror att mina nära förstår att jag tänker på dom, det är bara lite mycket. Det dåliga samvetet finns ändå där. Listan på borden växer, listan på måsten är lång.

Jag avskyr att säga nej, att inte kunna ställa upp och känner mig så ledsen över att det ändå är tvunget ibland. Min ork räcker inte hur långt som helst. Att vara föräldraledig betyder att ha fullt upp när barnen är vakna… och vägrar de sova är man aldrig ledig på riktigt.

Idag låg en fin present i brevlådan. En påminnelse om att jag ibland räcker till…. i alla fall någorlunda. Jag blev så glad, det gjorde nog hela min dag. Det var också en påminnelse om hur mycket en sådan gest kan betyda för någon annan. Nu hoppas jag få lite tid och ork att glädja någon jag med