2015-2016

Ja, 2016 kom och vi lämnade 2015 bakom oss. Tyvärr var det inte med något glatt humör som det nya året infann sig, snarare det motsatta. Just nu är det tyvärr tungt, men det blir förhoppningsvis ett betydligt bättre 2016 än vad det verkar som just nu.

Vi firade in det nya året men vi träffade familj och åt tillsammans, barnen fick ha ”finkläder” som lilla F valt ut. Vid 21.30 var vi hemma, strax därefter sov de andra tre i barnens rum. Medan tankarna snurrade i mitt huvud, tjöt och small raketer och lyste upp sovrummet där jag låg i min ensamhet.

Jag har svårt just nu att se tillbaka på 2015, jag har inte riktigt orken. Jag vet att det varit ett väldigt känslofyllt år, både på gott och inte. Jag har haft så mycket känslor av sådana slag som man önskar, men tyvärr också sådana jag inte önskar. De avslutande helgerna tog nog de sista krafterna ur mig. Det är tufft nu, det känns som jag lever två liv. Utåt, mot barnen är allt som vanligt, inom mig finns en stor oro.

Jag kommer ta med mig några väldigt speciella minnen från det gångna året. Jag vet inte vilket som är det bästa, men här kommer några.
– när jag dansade hem genom Stockholm en ljummen sommarnatt efter en helt ofattbart speciell henhippa för min syster
– när jag och min man vandrade i timmar över fjället i Sälen med barnen i sele och bärstol
– min systers bröllop, en vacker vigsel, en otroligt känslosam middag med massa tal, en grym fest och allt skedde i samma kyrksal
– kryssningen till Helsingfors, de två dygnen tillsammans med min man i ett ovanligt fint sommarväder. Långsamma avslappnade promenader och känslan av att vara rik då barnen har andra vuxna att känna sig trygga med

Ja, det är nog de fyra bästa minnena av det jag kommer ihåg. Jag klarar inte att gräva mer, för just nu är det inte läge för känslosvallningar och sentimentalitet. 2015 har fört med sig nya erfarenheter, jag har träffat så många människor och gjort så mycket saker. Till största del har året varit fantastiskt men många gånger väldigt utmanande.

Jag hade några nyårslöften inför 2015, jag tror jag lyckades ro iland de festa. Inför 2016 har jag ett. Jag ska träna 100 pass innan nyår. Det är bara 99 kvar nu. Varför detta löfte då? Jo, jag tror att för att 2016 ska gå, för att jag ska orka så behöver jag hålla igång. Jag har en viss oro för framtiden nu och är det något som är bra då så är det motion, både för kropp, huvud och själ. Jag måste ta hand om mig själv.

Nu ska lilla F och jag fredagsmysa klart. Pappan i familjen har en riktigt tung jobbperiod som började måndagen innan jul och slutar må måndag morgon. Vi får mysa ensamma lilla F och jag när lillan somnat men det är ganska mysigt det med.

Gott nytt år på dig, jag hoppas att det börjat fint!