Att vårda själen
I fredags stannade tiden, hjärtat frös till is, kroppen fylldes av en olustkänsla som helt tog kraften ur mig. Det som hände i Stockholm påverkade de allra flesta av oss och kommer fortsätta påverka oss framöver.
Att vårda själen har känts extra viktigt. Min son sa ”mamma, kan vi gå ut i skogen”. Han hade den bästa idén jag kunnat tänka mig. Vi gick ut i skogen, hela familjen. Vårsolen värmde, träden susade lugnande. Naturen tog mitt hjärta tillbaka till sin normala rytm och stormen av känslor inombords liksom lugnade sig lite. Jag landade i här och nu med familjen ute i skogen. Vi klättrade bland klippor, hoppade mellan stenar, sprang på mjuk mossa, halkade i lera, satt på varma hällar och fylldes av vårlukter och fågelsång. Barnen visste inget om det som hänt och skrattade åt äventyret. Det gav mig en distans till det som hänt, ryckte mig ur tanken på att precis allt är hemskt. Visst är det en fruktansvärd sak som hänt, jag lider med alla drabbade, vilket är betydligt många fler än de som förolyckats. Det är hemskt, men det får inte göra hela min världsbild mörk.
Jag tror att det finns få saker som kan vara så vårdande för min själv som barnen skratt och skogen. Jag fick båda där i fredags eftermiddag och kunde under kvällen ta till mig den information och nyheterna på ett betydligt mer balanserat sätt än om vi inte varit ute på äventyr. Jag fortsatte helgen på inslagen bana, lördag med fotokurs med bästa fotogänget, underbart att få göra det jag älskar. På eftermiddagen lekte vi i solen och på kvällen grillade vi och vårvärmen nådde in i själen. Söndagen spenderades ute med ännu en dag av vackert väder. Vi planterade vårväxter, lekte i trädgården, promenerade i solen, gungade i lekparken, klättrade i träd, cyklade längs gatan och på kvällen när barnen somnat sprang jag ett par mil i den vackra vårkvällen. Jag valde stigar och skogsvägar, såg solen gå ner över Vänern och njöt av ensamheten i skogen. Jag såg rådjur förundrat stirra på mig bara några meter bort, fick följa två harar i deras lekfulla spräng över en äng och hörde fåglarnas vårsånger, det var som att naturen gjorde sitt bästa för att påminna mig om allt det vackra som finns här hos oss.
Den här helgen har jag ägnat åt att vårda min själ, något väldigt viktigt, framförallt när omvälvande saker händer. När jag gick och la mig igår kväll visste jag att jag var redo för en ny vecka av jobb där jag kommer träffa människor som förväntar sig att jag är stark, men också en vecka där jag som förälder har en extra viktig roll eftersom pappan arbetar mycket. För att kunna ta hand om andra är det otroligt viktigt att först ta hand om sig själv, att vårda sin själ.
