Total misär

Total misär med helpension. Det var vad vi kallade den här semesterresan idag lite på skoj men det finns ju en anledning. Lilla F har haft hög feber till och från idag. Jag försöker skylla det ständiga gnällandet och skrikandet på sjukdom men vet ju att det varit såhär i några månader nu. Till slut tappar jag orken.

Lilla S kan skrika rätt mycket hon med.  Jag känner igen humöret och tror att det kommer bli betydligt bättre när hon lär sig gå. Hoppas bara att det inte ligger för många månader bort.

Nä, livet som småbarnsföräldrar känns inte så glamouröst just nu. Dagar kan gå utan att vi ser så mycket som ett leende, huvudet sprängs nästan av all gråt och ständiga ”nej jag vill inte” och det känns så otroligt egentligen att någon orkar protestera så mycket.

Livet är inte alltid rosaskimrande, fluffigt eller perfekt. Vissa dagar lever vi för den där eller de där timmarna efter läggdags, tiden då det går att ägna sig åt en dusch, att hänga tvätt eller äta utan att stressa sönder för att hålla barnen nöjda. Ibland känns det som att jag inte kommer orka mer men jag har såklart fel. Självklart orkar vi även om det är tufft de dagar allt är fel oavsett vad vi gör. Tyvärr kämpar vi så mycket just nu att hela livet många gånger bara känns som en tjock dimma av trötthet. Jag glömmer saker, jag tappar bort saker och jag känner mig avstängd på något sätt. Det är rätt ofta tufft nu,  men vi ska fixa detta.