Supermorsan som försvann

Innan klockan sex imorse hade båda barnen vaknat. De var vakna titt som tätt under natten så vi var väl inte direkt utsövda. 

Morgonen bjöd på grått väder och regn men Filuren tittade glatt ut genom fönstret och sa reeegn! Han är inte den som skräms av lite nederbörd. 

Den tandsprickningspåverkade 1,5 åringen och 9-dagarsplutten utrustades efter aktuell väderlek, ryggsäcken packades och vi åkte till Hammarö sydspets för en morgon i skogen. 

Vi hade en bra förmiddag och det regnade inte ens hela tiden. När vi kom hem kom jag på att vi glömt det där med lunch till oss vuxna. Jag tog det med ro, tänkte ut en maträtt och började med maten. Pappan la Filuren för vila, jag ammade mini och slängde ihop salladen till maten. För en liten stund kände jag mig som supermorsan. Det var strax innan köttbullarna brände fast i pannan, makaronerna kokade över och liten började gallskrika. Men vaddå, supermorsan försvann och kvar fanns bara jag – men bara jag är inte så dåligt det heller och enligt maken var maten riktigt god.