Solsken i Mariebergsskogen
De kalla vindarna från gårdagen hade vänt idag och våren visade sig från sin allra bästa sida med värme och sol. Efter allt det tunga igår bestämde jag mig för att försöka göra denna dag så bra som möjligt och inledde därför med en riktigt god frukost.
Jag tror faktiskt att frukosten gjorde sitt jobb för piggt vispade jag ihop maränger av äggvitorna jag hade kvar från att jag kokade vamiljsås i helgen. Det blev pastelliga maränger enligt ett väldigt enkelt recept.
Jag gjorde också två bottnar att använda till glasstårta, såhär såg de ut när de kom ut ugnen.
I härligt vårväder promenerade vi och hämtade lille F på förskolan. på vägen dit såg jag vårens första vitsippor. Det är alltid något speciellt när de första små vita blommorna dyker upp, då är det vår på riktigt.
När jag kramade om lilla F och berättade att när han vilat skulle vi träffa Elin och Miliam hoppade han omkring som en liten studsboll. Tänk att någon så liten kan bli så förtjust i två personer så snabbt som han blev. Det räckte med en gång för honom och jag förstår lilla F för de är ju jättegoa.
Medan BÅDA barnen sov några minuter (när händer sånna saker egentligen?) gjorde jag lite mat till lilla S. Hon verkade gilla det för det var bara att ösa in i munnen på henne. Receptet är enkelt: Morot, potatis och sötpotatis som kokas tillsammans med lite nötkött och kryddas med oregano och timjan. Det mixades sedan ihop med lite av kokvattnet och lite rapsolja.
Jag fyllde återanvändningsbara klämpåsar från squeezeme till kommande dagar för då är det lätt att få med sig maten när vi är på språng.
När barnen vaknat åkte vi till Mariebergsskogen där tvååringarna fick springa av sig lite av allt sitt bus och vi mammor fick njuta av vårvärmen. Jag älskar verkligen Mariebergsskogen och det har varit familjens glädje och räddning många långa eftermiddagar med en vild och rastlös grabb.
Filip blev jätteglad när han fick se Äääääääälin men lite blyg. Blygheten släppte fort och det märks att han är väldigt förtjust i henne.
Lite syskonkärlek bjöds det på i skogen med.
Två tvååringar och en vattenkran…. jo då, det kan bara bli bra.
Filip red på vad han först kallade häst, sedan får och till sist katt… lite svårbestämd art helt enkelt.
Jag vet en liten grabb som var riktigt nöjd med dagen. I bilen hem och ända till han slocknade i min famn var det bara Äääääääälin i Millam som gällde förutom när mormor och morfar kom på besök.
Nu sover barnen sött och jag ska försöka få lite modellering med sugarpaste gjord. Jag känner mig så mycket gladare nu. Vad skönt det är när de där riktigt bra dagarna kommer.
Kram