Ska det behöva vara såhär

Det är sommarkväll på uteplatsen. Jag gungar långsamt i min hängande fåtölj och kring mig hörs typiska sommarljud, fågelsång, surret av robotgräsklippare, någon som skrattar långt bort och det dämpade klirret från någon som dukar av ett bord.

Det är verkligen en sån där härlig sommarkväll och jag borde vara sprudlande lycklig. Det är jag inte. Idag är en riktigt dålig dag, det mesta känns värdelöst, tråkigt eller bara jobbigt. Det är den andra juni och jag har ingen anledning i världen att vara less, ändå är  jag det.

De senaste fyra nätterna har jag nog sovit fem-sex timmar sammanlagt, det räcker ju inte. Nu menar jag alla nätter tillsammans, inte fem-sex timmar per natt. Jag känner hur sömnbristen tagit alla mina krafter, att jag inte mår bra är inget konstigt. Jag undrar hur jag orkade att ha såhär jämt, på slutet har det ändå varit betydligt bättre sömnmässigt.

Jag gungar, sakta fram och tillbaka och väntar bara på att det ska bli tid att sova. Jag borde försökt vända det negativa, fått dagen att sluta på topp men jag orkar inte. Jag har tusen saker jag borde göra men överväger att bara sitta här hela kvällen. Det är så dumt, jag har inget att vara ledsen för ändå känner jag mig otroligt sorgsen inombords. Sömn är viktigt, utan den blir man lätt galen.