Rörelseglädje

Visst är det väl något särskilt med barn som hoppar, springer, leker, klättrar och rör sig mycket. De har en rörelseglädje, inte bara genom att älska att röra sig utan de sprider även glädje till de som ser på. Det finns många gånger som jag önskat att barnen kunde varit lite lugnare, kunde suttit stilla lite mer, kunde nöjt sig med att vara ute några timmar och sedan gjort något lugnare inne. Ibland blir det mycket, men jag inser såklart att det finns betydligt fler tillfällen som jag uppskattar att barnen faktiskt är så rörelseglada som de är än de som jag önskar att de kunde ta det lite lugnt.

Jag tänker ofta på hur lyckligt lottade vi är som fick ett par busungar fulla med spring och upptäckarglöd. De har lärt mig mycket, de har fått mig att upptäcka mycket och alla de upplevelser vi haft ihop är underbara. Självklart är det så att äpplet inte fler långt från trädet. Visst har jag varit trött de senaste åren, det ingår oftast i ”småbarnsförälderpaketet” men enligt rykten är både min man och jag väldigt aktiva personer som gärna vill hitta på saker och har svårt att sitta still och bara stirra in i en tv.

Jag älskar rörelseglädjen hos barn, det väcker min egen och det allra bästa som finns är väl ändå när man tillsammans som familj kan uppleva rörelseglädje och självklart också livsglädje.