Rastlöshet och frustration

februari 10, 2015 0 av momentsbymary

image

Om två dagar blir lilla S fem månader och sedan ett par veckor tillbaka skulle jag vilja påstå att det som beskriver hennes status bäst är rastlöshet och frustration.

Hennes storebror hade så bråttom. Det känns som att han bar med sig denna rastlöshet och frustration från födseln och han var mycket mer fysiskt aktiv tidigt. Han satt och sparkade så babysittern hoppade redan vid några veckors ålder, började vända sig tidigt och var betydligt yngre än lilla S när han började röra sig framåt på något krypliknande sätt. Om två veckor kommer S vara lika gammal som han var när han kröp och kunde sätta sig själv.

Det känns som att vi har en bebis längre den här gången. Fram till för ett par veckor sedan vände sig S knappt, bara i sängen på morgonen och framåt försökte hon sig inte ta alls. Hon bara låg stilla när man la ner henne och sen började hon skrika efter en stund när hon tröttnat. Det dröjde ju först och främst rätt lång tid innan hon gick med på att ligga ner ensam. De första månaderna i livet ville hon ju vara nära, nära hela tiden.

Numera rullar lillan över på mage så fort vi lägger ner henne. Sedan blir hon sur över att ligga på mage, hon har börjat böka runt för att ta sig framåt men det märks att hon inte fattar hur och då blir hon arg och frustrerad. Jag har sett henne vända sig till rygg men hon verkar inte vara minsta intresserad av att göra det.

Babysittern är inte rolig längre. Sätter man ner henne reser hon sig till upprätt sittläge och blänger på en som om man borde förstått bättre än att satt henne där. Jag blir alltid så full i skratt av hennes min.

Det är lite klurigt att få dagarna att inte bli för gnälliga av rastlösheten. Nu är vi ju ute och rör oss mycket och det verkar lillan gilla men att ligga i vagnen är hon inte helt nöjd med längre. Hon vill bli uppallad. När det blir lite varmare får det bli sittdel för henne.

Just nu är sömnen orolig. Fram till midnatt brukar det funka men sen skriks det och sparkas och slås med armarna. Jag tror att nätterna speglar hennes fysiska utveckling som hon genomgår just nu. Det funkar till viss del att hålla om henne ordentligt och vagga henne till sömns och sedan sova med henne i famnen.

När lilla S ser sin storebror visar hon glädje väldigt starkt nu. Oftast räcker det med att se honom för att hon ska le stort eller skratta. När han kramar henne skrattar hon glatt och kramar tillbaka. Hör lilla S sin storebrors röst ska hon kolla ditåt och det blir sådär lagom praktiskt när hon tex äter.

Det märks att lillan lär sig mycket nu och hon reagerar på det väldigt likt hur hennes bror gjorde. När det gäller mycket är de lika även om lillan tar det lite lugnare i livet. Jag känner att det kommer bli en spännande vår och jag ser fram emot att lära känna den lilla människan bättre.