På väg mot ett

Dagarna går ibland så långsamt men ändå flyger de förbi. Det är eftermiddag och jag väntar på att lilla S ska vakna. Lilla goa, busiga lillasyster som snart fyller ett år. Ett helt år har hon varit hos oss om några veckor, det är fantastiskt.

Hur firar vi då vår ettåring? Det vet jag inte än. Det ligger en stor trend i att slå på stort vid ettårsdagen, ha stor kalas med inbjudningar, fantastiskt dukning och dekor, storslagna presenter och proffsfotograf. Så fungerade det inte när lilla F fyllde ett, det hade inte passa honom. Jag ser inget fel i att ha de stora kalasen, jag ser heller inget fel i att inte fira alls mer än bara de allra närmst. Alla måste få göra på sitt sätt och den där ettårsdagen är väldigt speciell, oavsett hur den firas. Det är som att en gräns passeras, nollåringen, den som åldern förklaras i i månader blir plötsligt ett helt år.

Jag sitter och funderar, lite på hur vi ska fira, vad lillan kan tänkas önska sig och hur vi på bästa sätt ska göra en stor dag till en som passar familjen så bra som möjligt. En glad familj (läs glada barn) är ju faktiskt nyckeln till en riktigt bra dag.

Jag ska börja kolla runt lite, söka information och förhoppningsvis får jag lite mer idéer om hur lilla S ska få fira sin första födelsedag. Kram på er i värmen.