Nya utmaningar

juni 9, 2015 2 av momentsbymary

1506095 1506097Klockan fem i morse tyckte mina barn att det var dags att gå upp. På grund av att de varit oroliga i natt hade jag bara sovit en timme och känslan där på morgonen var inte rolig. Jag ville bara lägga mig ner och gråta för jag var så enormt besviken.

Jag har varit så peppad att se till att få ett hälsosammare liv med mer vila, bättre mat och mer motion. Brister det i sömnen brister ju allt känns det som. Nu går det ju inte att lägga sig ner och gråta utan det gäller ju att bita ihop och ta tag i dagen. Det är bara det att tillslut har jag bitit ihop så många gånger att jag inte orkar mer.

Jag har gått med i en utmaning där man under 5 veckor ska gå 20 mil (eller jogga/springa), även cykling går bra men då är det längre sträckor som gäller.Triggad av denna utmaning fick jag ändå så pass mycket kraft imorse att när barnen börjat tröttna på att härja hemma satte jag dom i vagnen och gick en snabb promenad, först tre kilometer med båda och efter lämning på förskolan tre kilometer med lillan. Till min stora lycka somnade lilla S när vi kom hem och jag fick tid att äta vettig frukost och även vila lite innan förskolehämtningen.

Eftermiddagens spenderades i Mariebergsskogen med goa Linda och Patricia med barn. Jag kände att jag nog inte var världens bästa sällskap för jag var trött och dimmig i huvudet men jag hade åtminstone väldigt bra sällskap själv. Det var lättare om hjärtat jag med familj åkte vidare till svärmor.

När vi kom hem på kvällen och jag lagat en sen middag medan R nattade barnen lyckades jag hinna med en promenad till. Nu i den härliga sommarkvällen, för denna var verkligen en sommarkväll. Sol, värme och knappt någon blåst gjorde att det kändes alldeles perfekt. Jag gick där och funderade på allt bra jag fått vara med om under dagen trots tröttheten och var tacksam över att det går att vända de jobbigaste dagarna, inte alla men ibland fungerar det.

Efter sex kilometer kom jag hem lagom till maken åkte till jobbet och i ett lugnt hus sitter jag nu och äter jordgubbar. Det är jag verkligen värd. Vilken jobbig men samtidigt härlig dag.