Minnen som väcker känslor

mars 25, 2015 0 av momentsbymary

image

Idag när lilla S och jag var iväg och uträttade lite ärenden på Bergvik köpte jag ett påskägg som jag tänkte kunde vara en fin prydnad. När jag stod där med ägget i handen rusade känslorna inom mig, påskkänslorna.

För två år sedan påskpyntade vi här vilket vi inte brukade göra. Jag minns att min man var mån om att vi skulle gå till skogen och plocka ris för att sedan sätta fjädrar i. Vi hade två stora ris i trädgården fyllda med fjädrar. Allt skulle vara iordning, redo. Vi hade välstädat hela tiden, mat i kylskåpet och tvättkorgen tom – vi väntade på att börja ett nytt liv, ett liv som tre.

Lilla F var beräknad komma på skärtorsdagen och de där förberedelserna för påsken, det gjorde vi med tanken att den här påsken skulle hela våra liv förändras, äntligen, äntligen skulle den lilla plutten komma. Vi vågade inte planera om och vi gick omkring med spänningen att när som helst kunde det hända. Lite skämtsamt sa min man ett egentligen var det bäst om det dröjde till tisdagen efter påsk för då skulle han inte gå miste om helgtillägg.

Påsken 2013 var speciell, jag var less och otålig, önskade att jag skulle få något tecken på att snart så är det dags. Men jag hade inga andra känningar än den vanliga foglossningen, halsbrännan, tröttheten och illamåendet. Visst var det jobbigt och ledsamt när dagarna gick men samtidigt så enormt spännande. Jag minns mina korta smärtsamma promenader i vårsolen där jag hade den där konstiga känslan, jag visste inte hur något skulle bli, jag hade ingen aning och framtiden, vårt liv skulle snart ta en ny bana men vi visste inte när.

Jag inser nu att för mig påminner påsken jättemycket om de där känslorna, riset och fjädrarna kommer alltid få mig att tänka på min mans angelägenhet att risen skulle stå framme och se fina ut – ifall vi skulle åka in. Som att lille plutten skulle få ett så fint välkomnande hem som möjligt.

För ett år sedan var lilla F med oss och plockade riset, han satt i vagnen och gick då och då bredvid och jag körde den långsamt, på grund av foglossningen eftersom lillasyster låg i magen. Jag minns att jag hade så många känslor på grund av att jag delvis var gravid men också på grund av vad påsken påminde om.

I år är påsken extra speciell, i år fyller vår fina lilla kille år på skärtorsdagen. Det är väldigt känslosamt att tänka på att den lilla bebis som vi väntade på på påsken för två år sedan redan är en stor grabb som finns i min tanke varje andetag, varje ögonblick och som varje dag lyser upp vårt liv som ett energiskt litet yrväder. Jag vet att jag kommer gråta ett gäng sentimentaltårar denna påsk, jag bara är sån.