Måndagstankar

Idag är lillan och jag på utflykt. Vi sitter på tåget till Torsby. Jag älskar att åka tåg, i alla fall om man kommer fram i tid. Jag hade väl hoppats att hon skulle somna men det har hon inte gjort hittills. Hon ligger och tittar sig omkring och är precis lika vaken som hon varit stora delar av natten. Det märks att hon börjar bli äldre för hon är så vaken och med och vill att det ska hända saker hela tiden.

I två minuter sov hon. Sen var det full rulle med morgongympa i vagnen.

Jag tycker att det är lite svårt att hänga med i hennes utveckling. Med storebror fanns ju inget annat att ägna sig åt så då fanns all tid i världen att analysera varenda liten ny sak. Nu märks mer de större sakerna, som att hon verkar se saker på längre och längre avstånd, hur hon tittar mot min röst att hon började göra jollrade ljud och le för ett par veckor sedan, att kroppen blir starkare och rörelserna förändras.

Liksom sin bror är hon rätt alert. Hon sover sig inte genom dagarna (eller nätterna heller för den delen). Förhoppningsvis kommer hon snart börja uppskatta den underhållning ett storasyskon ger när hon kan följa hans upptåg med blicken.

Lillasyster är den person hon är, det ska bli jättespännande att lära känna henne. Jag kan erkänna att jag ändå har en liten önskan om att hon inte vill ha riktigt lika bråttom fram i livet som storebror hade. Han är fantastisk och underbar men lillan får gärna bli lite lugnare med att krypa, gå och en hel del annat. Det skulle vara mysigt med en bebistid som varade lite längre.

Oavsett om hon tar det lugnare, håller samma fart eller går snabbare fram kommer jag såklart älska henne lika mycket. Det är ju det som är så fantastiskt med en bebis. De har inte hunnit visa någon riktig personlighet än men föräldern vet att den kommer älska bebisen oavsett vem den kommer att utvecklas till kommande månader och år.