Lördag och dop

Vilken fin höstdag det varit i Karlstad. Idag var vi bjudna på dop och förmiddagen ögnades åt att baka tårta, klippa gräs och fixa byxor i sista sekund åt lilla F. Båda barnen sover i vanliga fall mitt på dagen, från ca 12.30 och minst en tima framåt. Dopet började klockan 13, precis då barnen sover.

Jag kom att tänka på nu på kvällen att jag inte oroat mig ett dugg för de här med dopet och barnens sömn. Jag vet att de inte riktigt orkar om de inte sover, jag vet att humöret för båda kan bli riktigt dåligt och jag vet att en plats som kyrksalen är svår nog för dom att hantera i utvilat tillstånd. Trots all det har jag inte oroat mig. Jag kom på att jag inte gör det längre, jag bara kör på och hoppas på det bästa. Jag vet att jag oroat mig förr, väldigt mycket men vet inte när jag slutade. Förmodligen försvann rätt mycket av de där tankarna när lilla S kom till oss, det fanns liksom inte utrymme för dom längre.

Jag är glad att oron försvunnit. Det finns ju ingen mening med att fundera över om barnen ska börja skrika, bråka, gråta eller annat, det som ser det sker och med oron i magen är det svårt att njuta när saker går bra.

Det blev en lång dag. Barnen har varit toppen med tanke på att de inte sov, jo lilla S gjorde det en stund i kyrkan i selen. I alla fall har det fungerat bra men det var tufft de sista timmarna för barnen och då blir det självklart mer för oss att göra med. Trötta med huvuden som känns helsnurriga ska vi vila och ägna kvällen åt ostbricka och kanske en film. Imorgon är en ny dag med nya äventyr och jag hoppas att orken kommit tillbaka till dess.