Helgkänslor

I fredags åkte jag och hämtade barnen efter jobbet. Vi var nog hemma vid halv fyra och barnen lekte medan jag lagade mat och min man fixade med något annat. Allt kändes så lugnt och konstigt, olikt vårt liv. Vanliga dagar skulle vi varit ute och hittat på något, för det funkar inte att vara inne, barnen blir smått tokiga av rastlöshet. Men nu stod jag i köket och gjorde fläskfilé med fetaost och soltorkad tomat och njöt av fredagskänslan som jag inte haft sedan 2012.

Jag minns att en vän sa till mig för ett år sedan att hon älskade fredagar, barnen var lite trötta efter veckan och slappade medan hon och hennes man hängde i köket, lagade mat och drack ett glas vin. Det kändes verkligen främmande, för det enda jag tänkte på var att komma hem till två barn som vill ut och röja. Att slappa medan barnen var vakna fanns inte. Det finns inte nu heller, inte oftast men denna fredag fanns det det. VIlken speciell känsla.

Helgen har varit fin, vi har varit ute i solen och kylan. Barnen har dansat ut julen och kramat tomten hejdå. Eftersom vi inte har någon snö har barnen kunnat cykla och det gör dom glatt trots minus tio grader. Lilla F har bakat kladdkaka och utövat sporten, äta smet. Ikväll har jag haft söndagskänsla vilket passar bra, en helg som känts så som helger gjorde, då innan barnen. Det där livet är på väg tillbaka och det känns lite som att vi är inne  av en tid för förändring. Vad det verkligen rör sig om för förändring är jag inte säker på.