Hej våren!

Vilken vecka det varit. Jag har slagit rekord i att sova lite. Jag tror att det blev ungefär fem timmar sammanlagt mellan måndag och fredag. Efter det har jag nog sovit rekordmycket, jag har nästan fått så många timmar som de flesta normalt sover. Det är inte något jag är van vid.

Solen har letat sig hit även om den inte velat vara framme i helgen, men tidigare under veckan gav den både värme och vårkänslor. Jag har hämtat lilla F på förskolan gåendes istället för med bilen och vi har tagit mysiga och uppiggande promenader hem. På så sätt har jag fått solljus och frisk luft och även några kilometers promenad. Lillan och jag tog till och med omvägar till förskolan ett par gånger för att njuta våren mer och foglossningen har känts hyfsat okej.

Just de där promenaderna har varit guld värda. Jag har sett hur vi alla tre mått bra av dom och när vi kan vara ute sådär känner jag mig som den mamma jag vill vara. Det är viktigt med aktiviteter utomhus tillsammans för mig. Leendet på lilla F:s läppar när han får springa omkring är härligt och smittsamt. Vi har roligt ihop på de där promenaderna.

Under veckan har jag och barnen träffat vänner några gånger och det märks att han uppskattar det. Oftast märks det mest först efteråt. Han pratar om vilka han träffat, vad de gjort och det sitter i lång tid efter. Jag är glad att det är så, för ett år sedan hade vi ju en helt annan situation, då var det jättesvårt att ha med honom bland människor han inte kände så vi var mest med släkten eller på större platser, som öppna förskolan.

Helgen här hemma börjar ju vid torsdag lunch då F slutar förskolan. Denna helgen har gått fort och varit jättemysig. Fredag förmiddag spenderade vi på öppna förskolan som vanligt, eftermiddagen på leklandet med vänner och avslutade hos barnens farmor. Lördagen var lugn med besök hos mina föräldrar och bara en sväng till affären på eftermiddagen, söndagen har spenderats på Brigadmuseet och sedan hos barnens farmor. Det har gått i en ovanligt lugn takt och jag känner mig piggare och starkare än på länge.

De dagar trotset här hemma inte tar upp all tid, då märker jag hur mycket enklare det är att vara mamma till Filuren som snart tvååring än som snart ettåring. Jag tror också att det kommer kännas lättare och lättare framöver när våren kommer, det blir varmare och foglossningen förhoppningsvis blir bättre. Det är så skönt att kunna vara ute mycket och att slippa mörkret och kylan som lilla F inte är förtjust i.