Fredagen den 13:e – skratt, gråt och några gråa hårstrån

Fredagen den 13:e inleddes som de allra flesta fredagar med besök på öppna förskolan, idag med sällskap av ett helt gäng fina tjejer. Vi promenerade dit, det är bara ungefär 3 kilometer och det var en härlig solig morgon så dagen fick bästa tänkbara starten. Förmiddagen gick snabbt.

Väl hemma somnade lilla F på direkten och jag skulle kolla bilderna jag tagit på morgonen, men datorn la av. Min nya dator har redan varit inne på koll en gång så jag blev riktigt trött, ledsen och irriterad. Det kändes som jag bara borde slänga den i väggen. Samtidigt var lilla S riktigt arg, skrek hysteriskt och ville inte sova fast hon var jättetrött. Sådana gånger, när fler saker krånglar samtidigt känner jag hur de grå håren växer till sig på huvudet.

Min man åkte till Siba med datorn medan jag gick runt, runt med lillan. Jag måste ge en stor eloge till personalen på Siba, de har fixat allt riktigt bra. Maken kom hem med en ny dator, hade valt ett annat märke och jag gillar denna så mycket bättre.

Barnen var griniga och rastlösa, ett tydligt tecken på att vi behövde komma ut och röra på oss så vi tog en sväng i lekparken, hälsade på barnens faster och sedan farmor och sen var det tyvärr dags för maken att åka till jobbet. Tyvärr råkade han få med min kamera till jobbet så jag kan inte titta på bilderna i den nu heller.

Att natta båda grynen gick jättebra ikväll. Lilla F ville inte somna så som han gör när maken nattar honom så jag lät honom sitta med medan jag gav lillan sin flaska. Han myste med oss och jag sjöng olika barnlåtar. Det var en riktigt mysig stund. Jag la ner lillan i hennes säng och försökte natta lilla F, när jag kom ut från hans rum igen hade hon somnat.

Nu sitter jag här och försöker lära känna min nya dator och tänker på det allra bästa med dagen, ett samtal mellan honom och mig tidigare idag:
Jag – Filip vill du gå ut och leka?
Filip – JAAAA kana, spaden, hinken.
Jag – Ja du kan få leka i lekparken.
Filip – Mamma leka med, mamma är roooooolig.
Tack älskade, älskade lilla du. De orden betyder så otroligt mycket när de kommer från en grabb som alltid, alltid valt pappa först. Han har aldrig uttryckt en önskan om att få vara med mig på det sättet tidigare.