Förståelse, medkänsla och omtanke
Så underbara, de bästa som finns men ibland kör de verkligen slut på mig.
Förståelse, medkänsla, omtanke, tre ord men också tre livlinor i mitt liv förra veckan.
Det finns ett ögonblick från i fredags som har etsat sig fast i minnet. Jag var på min mans jobb och hämtade en sak i bilen, jag var så slut att jag knappt orkade prata. Han såg på mig, sa ”lycka till” och blicken var fylld av förståelse. Jag visste att han visste exakt hur tufft jag hade det den dagen. Jag kände i det ögonblicket att han förstod precis varenda känsla och tanke jag hade just då, ”jag kommer svimma av trötthet”, ”kan inte dagen bara gå så jag får vila”, ”om de fortsätter skrika kommer jag lägga mig på marken och gråta”, ”jag klarar inte mer”, ja tusen sådana tankar kretsade i huvudet.
Det var en riktigt tung dag, den värsta på lång tid, den tröttaste jag kan minnas, jag var helt utmattad mentalt men varje steg jag tog, varje minut, sekund, resten av dagen bars jag framåt tack vare blicken av förståelse. Jag visste att jag fanns i hans tankar, jag visste att han visst hur jag hade det och jag viste att han tyckte jag var grym som fixade det. Förståelse är så otroligt viktigt, att veta att det en känner är något någon annan förstår, det gör skillnad.
När jag blir riktigt less som i fredags så vill jag inte ha tusen goda råd, jag vill inte höra att jag borde göra det ena eller det andra. Jag är en person som funderar mycket, jag analyserar, jag läser på och testar. När alla vägar är provade en eller många gånger och ingen funkar, då spyr jag ur mig för att tömma och kunna tanka på med bättre energier. Det jag behöver då är inga goda råd, det är medkänsla och kanske lite pepp. Jag känner att jag verkligen fick det i fredags, det är jag så tacksam för. Vilka vänner jag har. Bara att få höra, ”ibland suger det, gråt och gnäll, det har du rätt till stackare. Jag kan inte förstå hur du orkar, du r grym.” var så skönt och väldigt stärkande. Jag behöver ingen om daltar med mig men jag måste få känna att det är okej att uttrycka att livet inte är på topp jämt. Alla har sina motgångar och sina prövningar, stora eller små. De finns där och det måste vara okej att säga att det är jobbigt även om någon annan har det betydligt värre.
Den tredje livlinan förra veckan var omtanke. Det är så skönt att människor verkligen bryr sig. Mina föräldrar gav mig möjlighet att vila genom att underhålla barnen. Vänner visade sin omtanke genom att finnas där, skicka kramar och energi, visa att de finns när jag behöver det.
Jag mötte verkligen väggen i fredags, jag nådde en punkt där det var dags för mig att bryta ihop litegrann. Den sömnbrist jag dragit på sedan länge tar väldigt mycket på både den mentala och fysiska orken och det är nog inte konstigt att det tar stopp ibland. Nu mår jag betydligt bättre. Förståelse, medkänsla och omtanke räddade mig tillsammans med en väldig massa kärlek. Tack!