För att jag tror på magi

Jag har legat och läst i sängen ikväll. Jag lovade mig att lägga mer tid på att ta det lugnt i år och det har jag lyckats med. Medan barnen sovit har jag läst men även funderat.

Idag var det vår bröllopsdag. För sex år sedan gifte vi oss. För mig är det en viktig dag, äktenskapet är viktigt. Jag vet att rent formellt betyder inte ett giftermål mer än att äktenskapsbalken träder ikraft istället för sambolagen. Jag fick ett annat efternamn också men det är ju valfritt om man vill göra så. 

Varför gifte vi oss då? För att det är något man ska göra? För att vi gillar stora fester eller för att vi var sugna på ett projekt ihop? Nä, det var såklart inte någon sådan anledning som låg bakom det. Jag älskar min man, jag kan inte tänka mig att leva utan honom, men man behöver inte vara gift för att leva tillsammans för alltid. Att göra något för att man ska göra det eller för att andra förväntar sig det känns inte lockande. Vi gillar egentligen inte att vara i centrum på det viset och vi hade kanske inte jättekul i planerandet. Det juridiska går att fixa på annat sätt och mitt tidigare efternamn dög.

Jag tror att den främsta anledningen till att jag ville gifta mig var att jag ville visa att vi valt varandra. De flesta av oss växer upp med förälder/föräldrar och syskon som är älskade men inte personer man väljer själv. Senare i livet får många av oss barn, barn som älskas så mycket så vi står mållösa inför känslorna, men barnen kommer som dom gör. Vi väljer inte själva vilka individer som kommer till oss. Att gifta sig innebär att välja en person, där går det att påverka vem man kommer leva med.

Jag kan erkänna att jag är en romantiker. Jag gillar lättsmälta böcker om kärlek och lyckliga levnadsöden. När jag väl ser en film brukar det drypa av romantik med lyckligt slut. Jag älskar magin, öden som verkar vara allt annat än ödet, kärlek som övervinner allt. Jag ville så gärna tro att den där magin verkligen fanns, men jag var inte övertygad. Så kom en person och förtrollade hela min värld. Kärlek vid första ögonkastet, meant to be, svävande bland moln, ödet som förde oss samman, ja det var som den bästa romantiska filmen upphöjt i 2000. Jag förvånas fortfarande över det varje dag, att det kan kännas så lätt, självklart och rätt. Den där magin som jag inte trodde på, den fanns.

Jag får ont när jag ser glöd som slocknar och allt för ofta verkar kärlek svalna. Ibland ställer jag mig frågan om den där magin verkligen existerar mer än på film. Att gifta sig var för mig ett sätt att visa att jag vågar tro på magin,  jag vågar tro att den är äkta och för alltid. Att gifta sig betydde otroligt mycket för mig, vi blev man och fru, vi blev en liten familj där vi valt varandra och valt att tro på magin. Genom bröllopet, hyllades kärleken och glädjen som magin ger oss.

Jag älskar honom, han är den enklaste människa som finns att vara vän med. Det är då självklart att lätt att leva med honom och jag älskar både vardag och fest med honom. Jag är övertygad om att det vi har är unikt, ingen annan har det precis likadant. Framförallt har vi magi.