Feelings
Tisdag kväll och jag har just kommit hem från en underbart god middag på Via Appia med bästa Linda. Det får bli en tidig kväll för mig då jag ska lämna lilla F på förskolan redan klockan sju imorgon.
Nu när jag börjat arbeta inser jag att tiden går fort. Förut var livet en enda lång rad av föräldralediga dagar. Nu när dagarna för jobb återkommer regelbundet inser jag att veckorna flyger iväg. Jag skräms av det. De senaste dagarna har jag slitits mellan två känslor, den ena är separationsångesten, tänk att jag snart inte är hemma med barnen om dagarna längre, den andra är längtan efter att finna en ny sysselsättning, lära mig nya saker, träffa nya människor. Jag bär på en stor nyfikenhet inför vad framtiden ska ge men också någon form av sorg inför en underbar tid som snart är slut. Det finns inte i min värld att börja arbeta heltid igen, på något sätt måste vi lösa det. Tids nog kommer svaret finna spå hur det ska gå till.
Just nu skulle jag vilja stanna upp hela världen en vecka. Tänk om jag fick leva, sitta i soffan, fundera och bli lite klarare i huvudet och komma ikapp. Jag vet, man kommer aldrig ikapp, det är bara nån slags önskan som inte blir helt uppfylld. Nästa sekund vill jag bara kramas med barnen, timme ut och timme in, inte tänka alls utan bara vara med dom, ösa på i deras tempo, det tempo som inte ger något utrymme alls för egna känslor.
Jag har två barn som mer än gärna kramas just nu. Det är de ljuvligaste av upplevelser i livet. Aldrig förut har jag prioriterat kramar före allt annat, men just nu gör jag nog det. När de hänger runt min hals finns inget annat än dom i mitt huvud. När båda står och sträcker upp sina armar mot mig då strunta jag i hur ont min rygg gör, då bär jag dem båda med glädje. Jag fick vänta länge på de ömma kärleksförklaringarna från lilla F, han har aldrig varit sådan och han har inte varit mammig, bara pappig. Nu när det kommer betyder det allt. Först nu förstår jag hur mycket jag längtat efter att få känna ett gensvar från honom.
Ja, livet är fyllt av känslor just nu. Livet är härligt men det går så fort. Jag hinner inte med. ag tror jag vill ha det så här för så fort det går lite långsammare så blir jag rastlös.
Kram på och hoppas december har börjat bra!