Farväl oktober
Här hemma saknas tidsperspektiv helt. För att få lite koll satt jag och tittade igenom mina bilder från månaden.
Oktober har varit speciell, kanske i vanliga fall en ganska grå månad som försvinner från minnet men inte i år. Vår lilla familj har jobbat sig in i sin nya konstellation. Vi har gjort massor av roliga saker och umgåtts med många älskade.
Det största som hänt i oktober och det som gör mig allra lyckligast just nu är att vi har fått bevittna resan från att Filuren betraktade lillasyster som en inkräktare och rival till att han ser henne som en självklar medlem i familjen, någon som ska finnas där. Det första han gör när han vaknar är att fråga efter sin syster, när hon inte finns nära letar han efter henne. Varje dag säger han hennes namn många, många gånger ändå kan jag inte få nog av att höra det igen och igen och igen.
Oktober har varit fyllt av kärlek och styrka. Kärleken gör mig också starkare. Kärlek i familjen, till vänner och släkt och kärlek till livet har gjort gråa oktober färgsprakande. Styrkan har hjälpt mig njuta, ta vara på stunden och känna lycka. Trots sjukdom, tandsprickning och svartsjuka med många nätter med riktigt dålig sömn och dagar med trist humör hos Filuren har det känts rätt okej. Det har inte varit helt lätt för honom, lilla Filur. Jag är glad att jag haft orken att i de allra flesta fall möta honom i hans ilska, rädsla och oro med ett stort lugn. Det är ju det han i såklart behöver.
De flesta stunderna har såklart varit fina. Vi har varit på många utflykter i skogen, busat med massa människor som ger oss glädje och myst tillsammans bara vi. Jag har hunnit stärka min relation med båda barnen. Det värdefulla som jag gått miste om under graviditeten har byggts upp på nytt och jag känner mig mer hel igen. Till och med har det hänt att den så pappiga Filuren valt mig först.
Nu är november här, mörka november. Nu kan jag bara önska att det fina som byggts på i oktober ska finnas kvar i november, att styrkan ska finnas kvar trots sömnlösa nätter så att jag kan njuta av det vi har här, här och nu. Tiden går så fort, lillasyster blir snabbt äldre och Filuren han lär sig massa saker. Det är spännande att vara deras föräldrar nu och vi har verkligen fullt upp i att hänga med.